Hela året kommer du här att kunna läsa mer om månadens författare. Vi presenterar varje månad en ny författare med en innehållsrik intervju och låter varje månad representera ett år ur vår historia. Ett perfekt sätt för den nyfikne att ta del av olika författares historier och få en glimt in i bokvärlden.

Vi på Bokus är väldigt stolta över att presentera en unik intervju med författaren och dramatikern Per Olov Enquist. Det är svårt att på några korta rader beskriva hela Per Olovs livsverk men med verk som Livläkarens besök och den självbiografiska romanen Ett annat liv så har han placerat sig som en av Sveriges absolut mest älskade och lovordade författare. Enquist har tagit emot flertalet priser genom åren, bland dem Augustpriset två gånger.

Livläkarens besök vann Augustpriset 1999 och har blivit både filmatiserad och dramatiserad och är fortfarande en älskad bok. Vad är ditt starkaste minne från tiden då boken skrevs?
Jag minns mycket väl tiden innan boken skrevs. Det var ett årslångt samtal mellan historiska röster som dels var påträngande, men samtidigt tydligen döda; det var en kamp mellan dem och mig. Tiden innan boken skrevs varade ungefär tre år. Sedan drog de döda, påträngande rösterna det kortaste strået, och jag satte mig till rätta.

Tiden innan boken skrevs, och den som ni efterfrågar, utspelades mestadels i Norge, tätt intill gränsen. Sjön hette Vällen.

Den förberedande kampen, den mellan fabel och de döda rösternas påträngande körsång, var också geografiskt utspridd. Ett tag var det i Köpenhamn. Det var den tiden jag började påklädning av röster. Det tycktes vara sent 1700-tal. Alla påträngande röster, de som hade synpunkter, var noga med att allt skulle vara rätt. Oavsett vad de döda rösterna predikade. När det till sist blev rätt i deras ögon skulle jag få tillstånd att nedskriva fabeln.

Man kunde ju bli tokig för mindre. Senare, när boken var skriven, fann jag att de av mig avlyssnade döda eller påträngande eller förtvivlade rösterna ändrade tonfall. Andra röster, från nutiden - de som sjöng denna fabel om kärlek och död som vore det en opera eller ett moratorium - de bad bevekande att få omtolka de döda rösterna, för att på detta sätt frälsa de döda till ett annat liv.

Hur förhåller du dig till andras tolkningar av dina verk? Som till exempel när en bok blir teater eller opera.
Hur jag ställer mig om andra omtolkar min roman? Man vänjer sig. Processen är en inövning i ödmjukhet. Först av allt: det svåra med att skriva en historisk roman är att uppfånga sången från de döda, påstridiga, rösterna. Den förste som uppfångat har rätt, och skyldighet, att ta ett steg tillbaka. De dödas kärlekssång finns ju överallt, inte bara i denna fabel. Tror skrivaren, den förste, sig ensam äga historien är han uppslukad av sitt högmod. Men kören av de döda har ju så många nyanser. Det är ju inte bara att sätta sig tillrätta.

Finns det någon mer historisk person eller något skeende som du är nyfiken på och skulle ha lust att skildra?
En historisk person jag har lust att skriva om, men inte kan? Folke Bernadotte. Som var så nära att lösa Palestinakonflikten på fyrtiotalet, innan de sköt honom, som en hund.

Vilken är den stora skillnaden mellan att skriva dramatik och att skriva romaner?
På en teater ska allting komma ut genom munnen, och landskapsskildringar, typ alper och kärrmarker avskilda av vatten, är förbjudna. Tänk en morgondimma på Dramatens lilla scen! Omöjligt. Allt måste ut genom munnen. Och romanen är ju konstens Formel 1.