Leah sitter ofta i fönstret och fantiserar om huset mitt över gatan på 31 Silversmith Road. Det verkar vara ett slags kollektiv men med en så konstig blandning människor att det är omöjligt att förstå hur de hänger ihop. När Leah av en slump lär känna husets ägare Toby och han ber henne om råd i en svår fråga är hon mer än villig att hjälpa till. Hennes liv har plötsligt tagit en oväntad och sorglig vändning och hon är till och med tacksam att få något att engagera sig i då hennes fästman plötsligt deklarerat att hon inte är den han har tänkt gifta sig med. Toby är en misslyckad poet och obotlig romantiker. Han har en gång fått huset på 31 Silversmith Road och han har utan några större hyresintäkter fått sina inneboende på halsen och varit för snäll för att säga ifrån, men nu måste även han komma vidare i livet och samvaron på 31 Silversmith Road ska få ett slut. Kan Leah hjälpa honom att vräka sina skyddslingar? Detta verkar vara lättare sagt än gjort när det visar sig att Toby knappt ens känner sina inneboende. Men med hjälp av Leah lyckas Toby till slut ändå klura ut vilka han egentligen lever ihop med: här finns Gus, en uråldrig författare som plötsligt dör och lämnar sin lika uråldriga katt samt en större summa pengar till Toby. Här finns Ruby som är i trettioårsåldern, försöker slå sig fram som sångerska och som bott i huset i halva sitt liv. Hon är dessutom Tobys olyckliga kärlek. Här finns den unge Con som vill utbilda sig till pilot - och sedan någon vecka tillbaka också hans mor som plötsligt återvänt från ett lika olyckligt som oplanerat äktenskap i Turkiet. Den hemlighetsfulla Joanne visar sig ha en historia som inte liknar någon av de andras. Toby och Leahs gemensamma projekt föder en vänskap och en utveckling som, när den väl har satts igång inte går att stoppa och som leder till att alla inblandade i slutänden tvingas ta ett välbehövligt kliv framåt i livet.Lisa Jewells nya roman är en tät och underhållande skildring av vänskap, kärlek och vad det egentligen kan innebära att våga ta ansvar för sig själv och andra. Den är dråplig och rolig men saknar för den skull inte en allvarligare klangbotten.
