Bokus Läsarpanel recenserar. Läs mer här >>
Det här är Emilio Calderóns första verk som översatts till svenska och jag är övertygad om att det kommer fler. Även om Kärlekens arkitekt uppges vara en spionroman tycker jag inte att dess styrka ligger där. Den ligger istället i skildringen av Rom vid tiden för andra världskriget och den stämning som Emilio skickligt bygger upp. Genomgående är tempot lugnt utan att bli stillastående vilket också känns mer och mer bekvämt ju mer man läser av boken. Emilio för hela tiden handlingen målmedvetet framåt och väver ihop historien bit för bit.
Det är huvudpersonen José Maria som står för berättarrösten ungefär 15 år efter att berättelsen äger rum och jag tycker han står för en behaglig uppriktighet som många gånger gränsar till naivitet. Efter att inledningsvis varit lite lätt irriterad på José Maria förändras inställningen till honom i takt med att historien utvecklas och läsaren lär känna honom och sympatisera med honom.
José Maria värvas tidigt som spion för motståndarrörelsen i Rom och detta engagemang löper som en röd tråd genom hela historien även om det överskuggas av relationerna mellan José Maria, Montse och Junio. För det är här som tyngdpunkten i boken ligger och det hela visar sig vara mer komplicerat än man kunnat ana.
Sammanfattningsvis tycker jag att Kärlekens arkitekt fyller ett litet gap mellan olika genrer och är definitivt läsvärd men det är lite synd att han inte för berättelsen djupare för att riktigt skaka om läsaren.