Beskrivning
En eftermiddag bestämmer sig Snusmumriken för att ge sig iväg på sin långa vandring. När vinden börjar bita i kinderna och snötunga moln smyger upp bakom bergen och tittar ner på Mumindalen brukar Snusmumriken dra iväg mot varmare länder. Mumin tycker det är lite sorgligt och frågar om han får följa vännen en bit på vägen. De går en bit tillsammans och under tiden lär Snusmumriken Mumin hur man klarar sig i skogen. När det är dags att skiljas åt säger Mumin att han vet precis hur han ska gå. Tyvärr går det inte så lätt som han tror. Mumin går vilse ganska snart, men små ledtrådar börjar dyka upp. Pilar gjorda av pinnar, spår av hasselnötter, och när han trillar i forsen sticks en gren ut som han kan klättra upp på. Det är givetvis Snusmumriken som hjälpt Mumin hela tiden, men han vet att han skulle såra Mumin om han visade sig, och låter därför Mumin tro att han själv klarar av att hitta hela vägen hem. En stärkande och underfundig berättelse om självförtroende och vänskap. Först utgiven under titeln Mumintrollet hittar vägen hem, 1998. Boken är baserad på Tove Janssons karaktärer från Mumindalen. De har i mer än ett halvsekel trollbundit såväl vuxna som barn, och får i Harald Sonessons illustrationer liv på ett sätt som mycket väl lämpar sig för de yngre barnen.
