Den erotiska triangeln ? svartsjukeintrigen där två personer strider om uppmärksamheten hos en tredje ? är en välkänd formation i västerländsk dramatik och litteratur. August Strindberg var en av de författare som vid sekelskiftet 1900 gärna strukturerade intriger kring den triangulära konflikten. I avhandlingen Att röra en värld analyserar Ann-Sofie Lönngren den erotiska triangeln bestående av två män och en kvinna i sex olika verk ur Strindbergs författarskap, nämligen romanen En dåres försvarstal (1887?88) samt dramerna Fordringsägare (1888), Leka med elden (1892), Brott och brott (1898), Dödsdansen I (1901) och Till Damaskus I?III (1898?1901). Med hjälp av begrepp som performativitet, homosocialt begär och heterosexuell matris visas hur den triangulära formationen i dessa texter rymmer en hittills i stor utsträckning ouppmärksammad potential för samkönat begär. Detta begär är en viktig del av den erotiska triangelns särartade dynamik och det är omöjligt att nå en djupare förståelse av kön och könskamp inom författarskapet utan att uppmärksamma sambandet mellan kön och sexuellt begär samt det samkönade begärets omstörtande potential. Med en queerteoretiskt formulerad utgångspunkt samt med skarpsynthet och känslighet formuleras i avhandlingen en ny förståelse av texter som sedan tidigare är många gånger lästa och analyserade. Maktkampen inom de erotiska trianglarna rör sig ytterst om förmågan att med ord definiera och skapa den inomlitterära verkligheten ? att begreppsliggöra, manifestera och röra en värld.
