Det förflutnas ständiga närvaro

Den folkkäre Pariskorrespondenten Knut Ståhlberg fullbordar den trilogi självbiografiska Parisböcker som han inledde med Storklockan i Paris 1995.

Knut Ståhlberg återvänder till sin ungdoms Paris och avslutar den trilogi självbiografiska Parisskildringar han framgångsrikt inledde med Storklockan i Paris 1995. Tyngdpunkten ligger här återigen på Europas historia under första hälften av 1900-talet. Hans metod är enkel: genom att utgå från den lilla händelsen når han fram till det stora skeendet och genom att teckna av enskilda betydelsefulla individers liv gestaltar han strömningarna.

Det är en faktabok, enligt Knut Ståhlberg själv. I så fall en mycket personligt hållen faktabok. Det handlar om kvinnor, kärlek och det franska: om Saint-Exupery, Lille Prinsens skapare som försvann under en spaningsflygning under andra världskriget, om munken som under påskmässan i Notre-Dame deklarerade att Gud var död, om Apollinaire, den polsk-franske poeten som dog precis innan freden slöts 1918 samt om Picasso, de Gaulle, Satie, Aragon och naturligtvis - Ståhlberg själv och hans älskade Paris.

Knut Ståhlberg har bott i Paris sedan 1945, dit han kom som ung korrespondent för Stockholms-Tidningen. Känd och folkkär som Sveriges Radios korrespondent i Paris och New York. Paris själ och historia har han skildrat i Storklockan i Paris (1995), Ett hörn av paradiset (1997) och Paris på de älskandes tid (1998).