Extremely loud & incredibly close

Bli först att betygsätta och recensera pocketen Extremely loud & incredibly close - du kan vinna 200 kr varje månad i tävlingen "Månadens recension".

Skrivet om den svenska utgåvan:

Är man 9 år som Oskar Schell, och ens pappa har dött i terroristattacken mot World Trade Center, och blivit söndersmulad till stoft, så att det inte ens finns en kropp att begrava, då är det inte underligt att man ibland får tunga skor. För hur ska man kunna gå vidare med sin sorg och saknad efter en sådan katastrof? Du kan ju försöka glömma, och gömma undan telefonsvararen som innehåller de sista meddelanden från din pappa, precis innan skyskrapan kollapsade. Eller så kan du fortsätta leta, och försöka hitta låset som passar till nyckeln som du hittade i din pappas klädkammare, nyckeln som låg i ett kuvert märkt med namnet Black. Eftersom det finns runt 162 miljoner lås och 472 personer som heter Black bara i New York så kommer det att ta en stund att hitta rätt lås och rätt Black, men det är viktigt att inte sluta leta.

Jonathan Safran Foers roman utspelar sig i skuggan av den 11 september, men det är egentligen inte terrorattacken som står i centrum, utan istället är det saknaden och sorgen efter någon som står en nära. Runt omkring Oskar finns det många andra personer som har förlorat en närstående. Det kan vara en far vars dotter dött i Hiroshima, en ungdomskärlek som omkommit i bombanfallen mot Dresden, eller en son som man aldrig sett. Saknaden och sorgen är ju universella känslor, och Foer har i "Extremt högt och otroligt nära" skapat en berättelse som gräver sig djupt ner och griper tag i en på ett märkbart sätt.

Foer är inte bara en författare som engagerar med sin text, utan är också en författare som arbetar visuellt med sin berättelse. I romanen fogar han in bildsekvenser, och låter ibland texten lösgöra sig från layouten, för att förstärka en känsla eller situation. Det verkar som orden inte alltid räcker till för att beskriva Oskars känslor. "Extremt högt och otroligt nära" är en helt underbar berättelse, den är väldigt sorglig, men samtidigt lekfull och hoppfull.

(Mathias Jansson, Bokus)