En obeskrivlig människa

En obeskrivlig människa, att beskriva en sådan, vilket djärvt och nästan förmätet infall. Hur långt kan inte ett sådant föra?
"Jag bestämde mej för att gå rakt ut på gatan, söka bland människorna, med min blick välja ut någon vilken som helst för jag ville få grepp om vad vänskap, närhet och värme kunde betyda i en människas liv. Och jag ville besvärja döden genom att göra mig stort besvär."
En solskensdag mitt i juli på rue du Louvre i Paris händer det. Anna, med tvillingfoster i sin livmoder, lät sig bli funnen.
I en salt och mångbottnad vågrörelse förs berättelsen om henne till sitt obevekliga slut. Om det nu verkligen finns en slutpunkt. De döda lever ju än.

Kerstin Strandberg nominerades till Augustpriset 2000 för sin senaste bok Tio syskon i en ömtålig berättelse .

(BONNIERS)

Bli först med att recensera och betygsätt boken En obeskrivlig människa - du kan vinna 200 kr varje månad i tävlingen "Månadens recension".

Att beskriva en obeskrivlig människa. Vilket djärvt och nästan förmätet infall. Det är i alla fall det uppdrag som Kerstin Strandberg i sin nya roman tagit på sig. Hur långt kan inte det föra? Finns det stickspår och återvändsgränder? Finns det andra kroppars själar som slagit rot hos den obeskrivliga? Ja! Så här började det:

"Jag skulle gå rakt ut på gatan, söka bland människorna, med min blick välja ut någon vem som helst. Ville få grepp om vad vänskap, närhet och värme kunde betyda i en människas liv. Jag ville besvärja döden genom att göra mig stort besvär. Jag var ett verktyg."

En solskensdag mitt i juli på rue du Louvre i Paris händer det. Anna, med tvillingfoster i magen, lät sig bli funnen. I en salt och mångbottnad vågrörelse förs hennes berättelse till sitt obevekliga slut. Om det nu verkligen finns en slutpunkt. De döda lever ju än.