Det är fortfarande ingen ordning på mina papper

"För tolv år sedan kom Det är ingen ordning på mina papper, en samling kortprosa, en så kallad klippbok. Texter om livet och litteraturen, resor och hemorter. Att det redan har gått tolv år är besynnerligt, men så är det. Tolv år. Människor som föddes då vet redan allt de någonsin kommer att veta. Visdomsmässigt blir ingen äldre än tolv år. Gamla människor brukar säga att de inte känner igen sig i spegeln. Det säger inte jag. Äntligen börjar spegelbilden hinna ikapp och det är bra. Det betyder inte att jag är sams med mig själv eller vän med min spegelbild. Vi vet var vi har varann, det är allt.

Det är fortfarande ingen ordning på mina papper. Det är som med livet, obetydlig utveckling och risig prognos men enormt intressant under tiden. Det enda jag inte visste när jag var tolv år var att det skulle bli så intressant. Att motgång är lika intressant som medgång, att det bästa hos människan är ärren. Och att detta inte är sanningen för att sanningen inte finns. Men att påståenden om den är oerhört intressanta. Det bästa hos människan är oordningen. Säger vi."

Bodil Malmsten är en av våra mest folkkära författare, som med en underfundig lätthet och ett personligt tilltal behandlar de stora frågorna.

(BONNIERS)

Bli först med att recensera och betygsätt boken Det är fortfarande ingen ordning på mina papper - du kan vinna 200 kr varje månad i tävlingen "Månadens recension".

Det är fortfarande ingen ordning på Bodil Malmstens papper och det är fortfarande ingen ordning på hennes texter. Men på hennes ord är det ordning, och vi får vara glada för det. För de som inte har något emot att inte veta om de läser en roman, dikter eller reseberättelser är det här prima läsning. Bodil Malmsten kan konsten på riktigt. Hon fångar det stora i det lilla och även om hon själv tycks tvivla, så är det faktiskt så. Pricksäkert kommenterar hon samtiden och hennes betraktelser är komiska och tragiska precis på samma gång:
"'Man lär sig av sina misstag' sa min mormor och vad hade hon för det?
Döden på långvården, hon dog."

Hon skriver om barndomen/ungdomen som passerade, om Svensk Kassaservice som ersatte Posten, om sin kärlek till särskilda författare - om upptäckten av Thomas Bernhard - och om Det lilla huset på prärien som styr tiden i Vietnam. Och mycket mycket annat. Men det viktiga är nästan inte vad hon skriver, utan att hon gör det. För hennes ord bör absolut inte få en plats i bokhyllan - de bör finnas närmare till hands.

"Allt jag har och allt jag gör är än så länge bara i brist på bättre och tillfälligt men det kommer att bli bättre" skriver hon i texten "Då blev jag stor". Som en kommentar till det absurda i att tro att man är färdig med uppväxandet vid 50-års ålder. Eller som en kommentar till det otroliga i att man faktiskt blev stor. Eller som en kommentar till det sanna i det uttjatade påståendet att livet är det som pågår medan vi sysslar med annat. Hur som helst: läs Malmsten!

(Johanna Lisberg Jensen, Bokus)