Mina resor med Diana

Hon var strålande vacker, rik som ett troll, bortskämd som få, möjligen en smula korkad och Englands blivande drottning.
Hon förekom dagligen i medierna i flera decennier. Var man journalist under hennes era, då följde man henne extra noga och i alla fall jag skrev den ena artikeln efter den andra om henne. För att det var roligt att få småskvallra om en sådan som hon, för att hon var så osannolik, så ouppnåelig, så bortom vardagen. Men sen vände det plötsligt. Sen rämnade fasaden. Sen tillät hon sig att bryta mot varenda prinsessregel, att berätta allt för oss om hur hon egentligen hade det. Om ätstörningarna och maken som bedrog henne, om älskaren som svek och om hovintrigerna, om att ha varit ett mycket oönskat barn och om att hon ville något mer. Plötsligt hade vi något gemensamt. Ni och Diana, jag och Diana.
Hon var labil och oberäknelig, naiv och varmhjärtad. Och hon var modig. Mot alla odds blev glitterprinsessan en förebild som inte lär förblekna på länge.
Om henne har jag skrivit, rest i hennes spår. Jämfört våra liv.

Cecilia Hagen, som 2002 utkom med den kritikerrosade De osannolika systrarna Mitford, fortsätter sina strövtåg i den engelska överklassen i en högst personlig betraktelse om prinsessan Diana. Och sig själv.

Bli först med att recensera och betygsätt boken Mina resor med Diana - du kan vinna 200 kr varje månad i tävlingen "Månadens recension".

"Det hade kunnat bli hur patetiskt som helst. Medelålders svensk journalist inbillar sig att hon har något gemensamt med underskön prinsessa som offrades offentligt och dog ung. Men det blir faktiskt riktigt bra, åtminstone för oss som älskar att gräva ner oss i relationer med vidhängande problem och har ett starkt intresse för den engelska kungafamiljen."
Cecilia Jacobsson, DN.

Hon var strålande vacker, rik som ett troll, bortskämd som få, möjligen en smula korkad och Englands blivande drottning. Hon förekom dagligen i medierna i flera decennier. Var man journalist under hennes era, då följde man henne extra noga och i alla fall jag skrev den ena artikeln efter den andra om henne. För att det var roligt att få småskvallra om en sådan som hon, för att hon var så osannolik, så ouppnåelig, så bortom vardagen. Men sen vände det plötsligt. Sen rämnade fasaden. Sen tillät hon sig att bryta mot varenda prinsessregel, att berätta allt för oss om hur hon egentligen hade det. Om ätstörningarna och maken som bedrog henne, om älskaren som svek och om hovintrigerna, om att ha varit ett mycket oönskat barn och om att hon ville något mer. Plötsligt hade vi något gemensamt. Ni och Diana, jag och Diana.

Hon var labil och oberäknelig, naiv och varmhjärtad. Och hon var modig. Mot alla odds blev glitterprinsessan en förebild som inte lär förblekna på länge.
Om henne har jag skrivit, rest i hennes spår. Jämfört våra liv.