Regissören

Året är 1961 och regissören Ingmar Bergman åker rastlöst mellan Djursholmsvillan, Filmstaden och Operan. Trevande börjar han arbetet med den film som ska bli Nattvardsgästerna, om prästen som inte längre kan tro. Ingmar vill äntligen förklara för sina föräldrar varför han inte kunde bli präst som sin far. Till en början tycks allt gå snett. Fadern vägrar hårdnackat att ens läsa manus. Både äktenskap och arbete kräver ideliga smålögner för att fungera. Filmteamet knotar, SF hotar och Ingmar fruktar att han håller på att göra sin tråkigaste film någonsin.

Kärleksfullt, väldokumenterat och sensuellt lockar Alexander Ahndoril fram en roman ur verklighetens tidiga sextiotal, då så mycket av vår moderna livskänsla formades.

Regissören är en roman om en filminspelning som i sin lekfullhet och milda surrealism kan påminna om I huvudet på John Malkovich eller Fellinis 8 ½. Steg för steg klär romanen av sitt egentliga motiv: hur vi ibland måste lura oss själva för att komma åt sanningen. Samtidigt växer en annan oroande fråga ur textens hårt knutna familjerelationer: Kan man regissera sitt eget liv?

(Seelig)

Bli först med att recensera och betygsätt boken Regissören - du kan vinna 200 kr varje månad i tävlingen "Månadens recension".

Året är 1961 och regissören Ingmar Bergman åker rastlöst mellan Djursholmsvillan, Filmstaden och Operan. Trevande börjar han arbetet med den film som ska bli Nattvardsgästerna, om prästen som inte längre kan tro. Ingmar vill äntligen förklara för sina föräldrar varför han inte kunde bli präst som sin far. Till en början tycks allt gå snett. Fadern vägrar hårdnackat att ens läsa manus. Både äktenskap och arbete kräver ideliga smålögner för att fungera. Filmteamet knotar, SF hotar och Ingmar fruktar att han håller på att göra sin tråkigaste film någonsin. Kärleksfullt, väldokumenterat och sensuellt lockar Alexander Ahndoril fram en roman ur verklighetens tidiga sextiotal, då så mycket av vår moderna livskänsla formades. Regissören är en roman om en filminspelning som i sin lekfullhet och milda surrealism kan påminna om I huvudet på John Malkovich eller Fellinis 8 ½. Steg för steg klär romanen av sitt egentliga motiv: hur vi ibland måste lura oss själva för att komma åt sanningen. Samtidigt växer en annan oroande fråga ur textens hårt knutna familjerelationer: Kan man regissera sitt eget liv?