Varulvsvalsen

När Sigge Eklund bjuder upp till dans i sin senaste roman, ställer jag mig avvaktande bredvid och tittar på. Formmässigt är det en väldigt enkel berättelse, huvudpersonen berättar rakt upp och ner sin historia utan några speciella berättarknep eller omskrivningar. Det hela påminner om en loggbok eller journal, det är naket och okomplicerat, jag tänker: Kan man verkligen skriva en roman såhär? Men så inser jag att jag trots allt långsamt har börjat följa med i dansen, och att jag allt snabbare dras med i berättelsen som snurrar allt snabbare i en nedåtgående spiral, rakt ner i drogträskets mörker.

I centrum för Varulvsvalsen står Rebecca. En ung kvinna som varit drogfri i fyra år och som kommit tillrätta med sitt liv. Hon har en son, vänner och bekanta som bryr sig om henne, och hon har kommit in på sin drömutbildning. En kväll ringer telefonen hemma hos Rebeccas syster Sandra och hennes sambo. Det visar sig att Rebecca har börjat missbruka droger igen, och nu bjuder hon upp sina medberoende, sina släktingar till en Varulvsvals. En dans som kommer att kasta de inblandade mellan djupaste förtvivlan och hopp, en dans mellan överbelastade socialkontor och avgiftningskliniker. I allt vildare cirklar dras de alla med ner i missbrukets mörker och det ser ut som om det kommer att sluta illa.

Sigge Eklund överraskar med en mycket enkel, men väldigt stark roman om att vara anhörig till en missbrukare och den utdragna kamp som följer - med sociala myndigheter, omgivningen och sig själv. Varulvsvalsen bjuder upp till en maktlös känslostorm, och efteråt hoppas man innerligt att det närmaste man i framtiden kommer en varulvsvals är den här boken.

(Mathias Jansson, Bokus)

"Jag står med Jack i badrummet när jag hör skriket.
Jag stänger av badvattnet.
Sandra skriker rakt ut.
Jag orkar inte, skriker hon. Jag orkar inte gå in i det igen, du kan inte göra det mot Sammy. Inte igen. Inte nu. När du äntligen byggt upp ditt liv. Snälla Rebecka, säg att det inte är sant. Snälla."

När Rebecka återfaller i tungt missbruk satsar hennes närstående allt för att rädda henne. De besvär henne att lägga in sig för avgiftning och de söker desperat hjälp hos myndigheter och institutioner. Deras lägenhet förvandlas till en larmcentral, och de kastas mellan hopp och förtvivlan. Men när Rebecka ännu en gång sviker ett löfte brister det för dem och de inser att hela deras tillvaro är på väg att rasa samman.

Sigge Eklunds berättelse är en både sakligt gestaltande och starkt känslomässigt laddad roman om medberoende - om den varulvsvals som de anhöriga bjuds upp till och den smärtsamma insikt de till slut tvingas fram till.

"Missbrukaren är inte längre människa. Hon ser ut som en människa, hon låter som en människa, men hennes kropp bebos av en varulv. Och denna varulv är danssugen. Han bjuder upp oss till dans. Och vi valsar med."