Vi, de drunknade
(inbunden)av Carsten Jensen
"Det är sällan man känner sig så rastlöst förflyttad till andra tider och människoöden och blir så gripen och beredd att ta till ordet LYSANDE!" UNT
"En stor roman i alla avseenden, på samma gång kärvt realistisk och glittrande magisk." Aftonbladet
"En mäktig läsupplevelse." Expressen
En storslagen roman om fyra generationers sjömansliv från mitten av 1800-talet till slutet av andra världskriget, berättad i en kraftfull vi-form. Den utgår från Marstal på Ærø söder om Fyn, en avlägsen plats i en liten nation. Därifrån drivs männen av sin längtan ut på världshaven och några blir borta för alltid. Havet kräver sitt pris också av kvinnorna som går hemma i ovisshet om vilka öden deras söner och män gått till mötes, av barn som blir föräldralösa och av sjömän som kommer hem igen. Laurids, den dristige, blir aldrig sig själv efter att ha varit med om en förnedrande och fruktansvärd förlust i dansk-tyska krigets första sjöslag. Sonen Albert letar efter sin försvunna far på öarna i Stilla havet men kommer hem med ett skrumphuvud och Knud Erik som har huvudet fullt av Alberts skrönor ställs inför ett moraliskt omöjligt val under andra världskriget. Det är män som lever i ständig kamp med havet, med varandra och med de kvinnor de älskar, men först och främst med sina egna mörkare sidor.
Fler böcker av Carsten Jensen
|
|
|
|
|||
We, The DrownedCarsten Jensen (häftad) |
Ut : upptäcktsresor 1978-2010Carsten Jensen (inbunden) |
Sista resanCarsten Jensen (pocket) |
Wir ErtrunkenenCarsten Jensen (häftad) | |||
|
80:- Köp
|
189:- Köp
|
49:- Köp
|
140:- Köp
|
Kundrecensioner
En pärla i ett ostron
2010-03-10 Maria
Staden Marstal har i alla år fostrat och utbildat sjömän. Pojkarna växer upp under sin mors stränga översyn och på ett sätt blir det som en befrielse när de runt 15 års ålder för första gången får mönstra på ett segelskepp och ge sig ut i världen. Många pojkar blir män på skeppen, de är hemma ett par månader åt gången för att göra sin fru med barn, men sina barn ser de inte mycket av. Deras söner växer upp med sin far sjömannen som sin största förebild och längtar till de själva blir gamla nog att börja segla. Många av kvinnorna finner sig i sitt ensamma liv. Marstal är egentligen kvinnornas stad, flera månader per år finns det nästan inga män alls i Marstal. Man får följa några av Marstalborna mer än andra. Personligen gillade jag historierna som utspelar sig på haven mer än det som händer i staden. Man får följa träskeppen blir avlösta av stålskeppen, som i sin tur blir ersatta av ångfartygen och senare dieselbåtarna.
Mycket läsvärd
2008-06-17 JKH
¿Vi, de drunknade¿ kan knappast beskrivas som en vanlig bok. Upplägget och stilen skiljer sig från mängden ¿ och det är det som gör boken. Vi får följa ett flertal karaktärer som på olika sätt länkas samman, inte minst genom deras band till sjöstaden Marstal på Ærø. Även om skildringen inte är så väldigt spännande är den ändå på något sätt ¿driven¿. Den får en att stanna upp och tänka, men samtidigt vilja läsa vidare. Språket hanteras på ett mycket bra sätt. Det är absolut en av de bästa böcker jag har läst. Att förstå den genom att läsa en recension är svårt; läs den i stället. Det låter som en kliché, men är faktiskt sant.
Enastående berättarglädje
2008-04-05 Ingrid Nilsson
I denna bok får man njuta av en enastående berättarglädje. Den är dessutom både spännande och välformulerad. En bok att ha i hyllan för att kunna läsa om och om igen. Inledningen med krig är tuff och skildringen av skolan som följer är också ganska hård. Men de utgör ett avstamp som behövs i skildringarna som följer av det skoningslösa livet till havs och i byn. Så väver författaren ihop sin intrig, med människor som karaktäriseras av sina handlingar, och han gör det lekfullt och grundligt. Människorna blir vackra och deras karga ömhet stor. Jag njuter av att bli överraskad. Jag läser om formuleringar för att äta av dem intill benen. Jag bedåras av människor som lever och tänker som kanske mina förfäder gjort, i hårt arbete.
Kollektivroman
2008-02-28 Arne
Boken är i bästa mening en kollektivroman på så sätt att det inte är enskilda öden som är det viktigaste. Det är samhället Marstal som är huvudämnet, att det sedan speglas i de enskilda personernas levnadsöden är ett naturligt berättartekniskt grepp. Jensen har sin styrka i det journalistiska, i beskrivningen av händelser och miljöer mera än i finslipade psykologiska porträtt. Många av berättelserna har drag av skrönor över sig. Det är fullt av märkliga sammanträffanden, människor möts, dras till varandra över väldiga tidsavstånd och geografiska avstånd. Det är både irriterande, (är detta verklighetsbeskrining eller fantastisk realism?) och spännande, man går aldrig säker som läsare, vad som helst kan hända. Perspektivförskjutningen från det manliga till det kvinnliga är fasinerande. Och allra mest spänande är det att fundera över vilka som gömmer sig bakom det berättande "vi".
Hundra år av äventyr.
2008-01-12 axel nelson
Boken inleds med en realistisk skildring av slaget vid Eckernförde 1848 och sen rullar historien på i full fart i hundra år. Eftersom sjömännen färdas över hela världen får vi skildringar av isen och stormarna vid Newfoundland, slavskeppare i Stilla Havet, tyskarnas jakt på civila fartyg under de båda världskrigen, kylan och stuka-attackerna i Norra Ishavet, utlevelser i sex och sprit i England under Blitzen och helvetet i Londons skyddsrum. Här skildras hur de bofasta bönderna emigrerar till Amerika, medan de allt annat än bofasta sjömännen försörjer sina fruar hemma i Marstal, och därmed paradoxalt nog blir mer trogna sin ö än bönderna. Sjömännen som tar med sig hela världen hem till sin lilla stad, men som själva finner sin grav i den salta böljan fjärran från Ærø.
