Audrey-flickorna

Bokus Läsarpanel recenserar. Läs mer här >>

När jag först fick denna bok i min hand och bläddrade lite förstrött i den var min första tanke att "den verkar lättläst, den kommer gå snabbt att läsa igenom!". Redan efter några sidor fick jag tänka om. Rent språkmässigt var den precis så lättläst som jag förutspått men innehållsmässigt innehåller boken ett djup som gjorde att jag inte klarade av att läsa så många sidor åt gången. Varför? Jag vet inte riktigt ärligt talat och efter att ha läst ut boken vet jag heller inte riktigt vad jag tycker om den.

Den handlar om några medelålders kvinnor som känt varann sedan de var unga, gröna journalister på Expressen och som sedan dess har som tradition att varje sommar samlas på en öde skärgårsdsö där en av dem har en omodern stuga utan några som helst faciliteter. De äter gott, festar, nattbadar och minns tillbaka på sin ungdoms flydda dagar och kampen mot gubbmaffian på kvällstidningen och hur de tjatade sig till att få uppmärksamma internationella kvinnodagen med ett tjejnummer av tidningen. Dessa återblickar är det som främst gör boken läsvärd och intressant! Bokens alter ego M berättar målande om hur det var att vara ung på 60- och 70-talen och kvinnornas första trevande försök till frigörelse från männen och deras mammor som fortfarande var fjättrade i en mansdominerad tillvaro! Tillvaron på ön är mer diffus. Efter några bekymmersfria dagar övertalar de ytterligare en väninna att komma ut till dem men med sig har denne en reporter som damerna av olika anledningar ser som sin fiende och där börjar splittringen dem emellan. Där blir boken lite rörig och jag har svårt att hålla ihop trådarna om vem denna människa är som nästlar sig in i denna tajta tjejmaffia men de gör sitt bästa för att jaga bort henne och till slut lyckas de och ordingen är återställd.

Det är en svårrecenserad bok just för att jag inte riktigt kan säga vad jag tycker om den. Den är rolig, tragisk, lättsam, galen, intressant, ledsam och djup i en enda salig blandning och den lämnar många frågor efter sig. Bokens M är troligen författaren själv och vänninorna har alla fått väldigt speciella smeknamn. Bokens titel syftar naturligtvis på skådespelaren Audrey Hepburn som var en stor förebild och som svetsade ihop gänget när gubbväldet blev för stort och svårhanterat! Men kort sagt, man blir berörd.

(Synnöve Zachrisson, Bokus Läsarpanel)