Bergets döttrar

Anna Jörgensdotters språk har beskrivits som ”flödande, bildrikt, poetiskt, desperat och äkta”. I sina två tidigare romaner har hon främst skildrat unga människor, och kanske har hon uppfattats som en generationsförfattare för sjuttiotalister. I Bergets döttrar vänder hon blicken bakåt och tar ett stort grepp över en plats och en grupp människor som tillhör en annan tid, en annan värld:

Fröken Filipssons hus står i lågor. Ett år senare brinner Europa. Tre systrar och två bröder växer upp vid Kungsbergets fot. Där går Karin och Sofia armkrok tills kärleken och döden kommer emellan, medan Emilia cyklar omkring och drömmer sig bort. Samma dag som kriget bryter ut föds en flicka.     Vi får följa syskonen bort ifrån byn – in till lägenheter, arbete och äktenskap i Sandviken. Brodern Edwin bor ensam kvar, han som byggde traktens första slalombacke och som i hemlighet kände fröken Malva Filipsson. 1958 har han skaffat TV inför fotbolls-VM. Alla ska de komma dit. Men än en gång sker en katastrof …

Bergets döttrar är en släkthistoria, en kollektivroman, en skildring av Sandviken med omnejd under åren 1938–58. Och helt säkert är att Anna Jörgensdotter låter en levande längtande skara människor komma oss nära i ett nu som blir smärtsamt och skimrande tydligt, och där alla är del av varandras berättelser. Det handlar om frihet och beroende, om gemenskap som spräcks, om mäns och kvinnors olika villkor och om möjligheten att äntligen bryta sig loss.