-
Stridsbergs mörkaste
Som vanligt skriver Stridsberg fantastiskt men delvis verkar vi här befinna oss i en febrig dröm på gränsen till galenskapen och döden. Av hennes böcker hittills (juni 21) är detta den jag tycker minst om. Den är så ensidigt mörk och utan hopp att den är jobbig att läsa. Jag skulle vilja sätta boken i en kategori som är motsatsen till "feel good". Alla hennes böcker har en dos av detta mörker och det är lite lagom härligt otäckt men denna sticker ut. Vem vill egentligen läsa en "feel bad" bok?