Guds barmhärtighet

Barnmorskan Hillevi Klarin anländer i början av 1900-talet till ett slutet och svårtolkat samhälle i jämtländska Svartvattnet. Där får hon möta den råa och kalla döden, barn- och kvinnomisshandel samt svälten som infinner sig i var och varannan familj. Kärleken går sin egen väg och invånarnas ovilja mot utsocknes, i synnerhet de med lappländskt ursprung, visas ogenerat och hotfullt. Elis är pojken som efter ett mörkt förflutet flyr trakten och Sverige till ett nazismens Berlin, där hans konst äntligen uppskattas. Hur deras tillvaro hänger ihop berättar Kerstin Ekman i den första delen av en planerad trilogi. Gränsen mellan liv och död är oklar i Ekmans fantasi och överskridandet dem emellan sker ofta och med trimmad fingertoppskänsla. Bildspråket slår oss med häpnad; vi känner den iskalla nordanvinden och den smekfulla sommarvärmen.

Vårvintern 1916 kommer barnmorskan Hillevi Klarin med sin hygien och sin välvilja till fjällbyn Svartvattnet i Jämtland. Hon möter en hård värld där kvinnor och barn far illa. En liten lappflicka blir hennes fosterbarn. Risten är den som minns i den här berättelsen. Hon är länken mellan levande och döda, och det är hon som kan höra bäckvattnet tala. Där finns också pojken Elis, han som rymmer hemifrån och genom sjukdomen kämpar sig till konstnärernas Berlin. Med sitt rika språk drar Kerstin Ekman oss in i en bred och tät berättelse, om livets finsida och dess grovsida. Mellan då och nu, mellan man och kvinna i ett landskap, vars skönhet är lika oavvislig som dess hårdhet, utspelar sig denna roman. Den är den första i en planerad trilogi Vargskinnet.