Vägen Ut

I Vägen ut, som kom året efter Nässlorna blomma, fortsatte Harry Martinson sin självbiografiska berättelse om sockenpojken Martin Tomasson och hans tvåfaldiga längtan - längtan bort från sina allför bistra livsvillkor och längtan till mamman i Kalifornien.
I ett efterord undersöker Marianne Harry och Barbro Wahlgren pojken Martins överlevnadsstrategier och hävdar att Martinson med Vägen ut skrev sig fri från sin barndom.

Vägen ut är den nionde volymen i den pågående nyutgivningen av Harry Martinsons verk.

(BONNIERS)

Bli först med att recensera och betygsätt boken Vägen Ut - du kan vinna 200 kr varje månad i tävlingen "Månadens recension".

Nässlorna blomma kom ut 1935 och blev en stor kritiker- och publikframgång. Men redan innan boken publicerades hade Martinson fortsatt sin självbiografiska berättelse om sockenpojken Martin Tomasson och hans tvåfaldiga längtan – längtan bort från sina alltför bistra livsvillkor och längtan till mamman i Kalifornien. Vägen ut kallade han den nya boken, som inte fått samma särklassiga ställning i den svenska litteraturen som Nässlorna blomma men är väl så bra.
I Vägen ut fortsätter Martins rundvandring. Han är på Ekeviks gård och får det under en tid bra – matmodern är snäll mot honom. Han arbetar på en mosse, han plockar betor i Skåne och han blir dräng på en liten skogsgård. Flera gånger rymmer han, han luffar och tigger sig fram. Men så småningom får hans längtan en tydligare riktning: från en trädtopp kan han ana havet, han vill gå till sjöss, han söker sig västerut i riktning mot mamman. Fjorton år gammal får han sin första hyra.
Ett betydelsefullt tema i boken är lögnen. Martin har lätt för att fabulera och gör det för att vinna människors intresse och kärlek; samtidigt plågas han av ljugandet och rannsakar sig själv. Men lögnen står samtidigt nära fantasin och förmågan att föreställa sig en annan verklighet än den befintliga – som i det kapitel som har rubriken Flyktens lianer. Och den sortens fantasi som pojken Martin har så nära till skulle så småningom bli en stor tillgång för författaren Martinson.
Vägen ut är en bred och rik bok med många innebörder. Den skildrar vägen bort från sockenpojkens trånga villkor och vägen ut i en större och friare värld men också vägen till det författarskap som Martinson med sådan häpnadsväckande skaparkraft utvecklade under 30-talet.
I ett efterord undersöker Marianne Harry och Barbro Wahlgren pojken Martins överlevnadsstrategier och hävdar att Martinson med Vägen ut skrev sig fri från sin barndom.