Pompeji : Roman

''...denna fullkomligt hämningslösa, lärda, lekfulla och eftertänksamma bok. Den är obeskrivbar. Läs!'' Dagens Nyheter

''...helt igenom förundransvärd, intelligent och underhållande.'' Göteborgs-Posten

Välkomna till en liten landsortsstad i Syditalien. Välkomna till det lilla grymma Pompeji.

Pompeji år 78-79, alldeles före katastrofen. Publius Paquius Proculus, tidigare borgmästare, tampas med svåra familjeangelägenheter. Mimerskan Methe är olyckligt kär. Den kristna Maria får problem när det dyker upp brev från Paulus. Värdshusvärden Sittius, varm anhängare av den avlidne kejsar Nero, hyr ut sin lokal på Bordellgränd till vem det vara månde. Och över alla, i vad som kan tyckas vara kulissen, vakar den mäktiga vulkanen Vesuvius. Förälskad som han är skriver han kärleksbrev till alla människor och gör än så länge inget annat väsen av sig.
I Pompeji gjuter Maja Lundgren liv i en stad som vi än i dag kan vandra omkring i. Hon berättar fantasifullt och levande om de människor som en gång rörde sig på Pompejis gator och torg, i patricierhus, på värdshus och bordeller. Det är en lustfylld och vanvördig berättelse, rik på både egensinniga karaktärer och vilda upptåg.

(BONNIERS)

Det finns 1 recension av boken Pompeji : Roman. Skriv en recension du också - du kan vinna 200 kr varje månad i tävlingen "Månadens recension".

Solen gassar ner från en klarblå himmel en het höstdag i augusti. En vagn med tre mimare rundar berget Vesuvius på väg ner mot resans slutmål, Pompeji. Föga anar de tre skådespelarna att staden kommer att vara helt utplånad inom ett år.

Maja Lundgren har i sin roman Pompeji väckt liv i stadens förstenade invånare. Hennes berättelse rör sig bland bordeller och krogar, bland prostituerade, gladiatorer och skådespelare. Språket i romanen är bitvis grovt och fräckt.

En stor del av berättelsen bygger på bevarat klotter och andra historiska källor om Pompeji. Utifrån det historiska materialet har Maja Lundgren skapat en högst personlig och frispråkig tolkning av livet i staden. Som författare är hon hela tiden närvarande i sin berättelse med iakttagelser och kommentarer. Hennes roman pendlar mellan två berättartekniska ytterligheter, den historiska essän och triviallitteruren. Övergången mellan de två berättargreppen är tyvärr inte alltid helt lyckade. På samma sätt pendlar språket i romanen mellan akademiskt och banalt, vilket ofta slår hål på den historiska illusionen.

Pompeji är nu ingen historisk roman utan snarare en högst personlig berättelse om staden och några av dess invånare. Romanen växer dock med tiden och lämnar bestående intryck efter sig, precis som sin förebild, staden Pompeji.

(Mathias Jansson, Bokus)