Sista rompan

Kriget gestaltar om livet för människorna i Svartvattnet. I den här berättelsen, som är den andra delen av trilogin Vargskinnet, är Hillevi Halvarssons dotter Myrten vuxen. När hon ger sig iväg till Stockholm tar hon med sig en hemlighet som inte ens Kristin, hennes älskade fostersyster, vet om.

Kristin som lidit en svår förlust genom kriget är fortfarande den som förmår tränga genom glömskan och förbinda det gamla med det nya. Fjällets dofter och ljud talar ännu till henne, och hon vet att det finns platser i skogen där man alltid hör barngråt. Förr fanns ett namn för den gråten, och den var allas skuld och egendom.

Också Elis, konstnären, finns kvar i berättelsen; han lever nu i Sverige med sin hemlighet - om vem han är och var han kommer ifrån. Stockholm, Oslo, den norska fjällvärlden, Värmland och Venedig är några av romanens spelplatser. Men Svartvattnet finns alltid kvar för dem som flydde. De är som duvor, säger Hillevi. De kommer tillbaka.

(BONNIERS)

Bli först med att recensera och betygsätt boken Sista rompan - du kan vinna 200 kr varje månad i tävlingen "Månadens recension".

I Sista Rompan, andra delen i trilogin Vargskinnet, följer Kerstin Ekman sina huvudpersoner in i Folkhemssverige. Barnmorskan Hillevi och hennes man Trond är gamla nu. Istället kretsar berättelsen kring Kristin, deras samiska fosterdotter, deras egen dotter Myrten och Elias Elv, som i barndomen flydde från fattigdom och omänsklighet i Lubben. Deras öden tar dem alla bort från Svartvattnet och tillbaka igen, och tiden glider i skikt som teutoniska plattor när de berättar. Ibland är vi tillbaka i första världskrigets kalla vintrar, ibland är det doktor Torbjörnsson som kommer för att sköta de sjuka och då är vi framme vid Händelser vid vatten. Vi känner igen temata både från den berättelsen och från Guds barmhärtighet: Den flyende pojken som vänder åter, de ensamma mödrarna och oäkta barnen, lokalsamhällets mörka sidor och kampen mellan landsbygd och stad, mellan modernitet och tradition.

Ekmans universum är helt sitt eget. Det är genialt gestaltat men samtidigt psykotiskt, anspänt, hotfullt. Varför är hennes människor så ogina, så cyniska, så självhatande, så o-lyckliga? Sedan nu Trond är död har man bara syster Edith och Laula Anut att hålla sig till, annars skulle modernitetens inträde i Svartvattnet ha blivit en ren helvetesskildring. Men, som ni märker, jag skriver inte om detta som fiktion. Hur genompessimistiskt Ekmanland än är har hon lyckats frambesvärja verklighet man måste förhålla sig till.

(Ebba Lisberg Jensen, Bokus)

När den andra delen av trilogin Vargskinnet börjar är det år 1942, och kriget har gestaltat om livet för människorna i Svartvattnet. I byn ligger ett beredskapskompani inkvarterat. Hillevi Halvarssons dotter Myrten har hunnit bli vuxen. Kristin, som bor på norska sidan med sin nya släkt, lider en svår förlust genom kriget, och Elis, konstnären, som varit tillbaka i Norge sedan en tid, tar sig efter ockupationen över gränsen till Sverige.

I den här berättelsen är det främst Myrtens och Elis fortsatta öden vi får följa. När kriget är slut flyttar Myrten till Stockholm för att utbilda sig inom posten, och bort från byn tar hon med sig en hemlighet. Inte ens Kristin, hennes älskade fostersyster, vet om den. Och Elis lever vidare med sin hemlighet - om vem han är och var han kommer ifrån.

Romanen utspelas på många andra platser än i Jämtland; i Stockholm, Oslo, den norska fjällvärlden, Värmland och Venedig. Men Svartvattnet finns alltid kvar för dem som flydde. De är som duvor, säger Hillevi. De kommer tillbaka.

Kristin är fortfarande den genomgående berättaren i romanen, den som förbinder det gamla med det nya, den som kan se in i tiden. Hon känner glömskan sluta sig om minnena, men fjällets dofter och ljud talar ännu till henne, och hon vet att det finns platser i skogen där man alltid hör en barngråt. Förr fanns till och med ett namn för den gråten, och den var allas skuld och egendom.

Sista rompan är en tättvävd och bred fortsättning på Guds barmhärtighet. Kerstin Ekman låter återigen en rik romanvärld växa fram, som i den tidigare serien Kvinnorna och staden, där livsöden och händelser flätas samman, de inre och de yttre, och där viktiga frågor ställs.

Sista rompan blir huvudbok i Bonniers Bokklubb.