Nancy

Ett imponerande romanbygge är slutfört med stor intuition och intelligens. Elsie Johanssons trilogi om Nancy är en känslig och livserfaren skildring skriven på ett frankt levande språk.
Eva Ström
Sydsvenska Dagbladet

Jag älskar de här böckerna. Borde bli klassiker så småningom.
Elle

Stingsliga Nancys utveckling är underbart och gripande beskriven, naturlig, enkel, rakt i hjärtat.
Vecko-Revyn

Nancy utspelar sig från 1941 och några år framåt. Nancy och mamma Frida kämpar för värdighet och överlevnad, i den välbekanta miljön nedanför åsen i Lunda tills den dagen kommer då stugnyckeln hängs på en spik för sista gången. En ny tillvaro i en ny stad tar sin början.
Vi får följa den unga flickan Nancys mognad till kvinna. Det är en utvecklingsroman av det ovanliga slaget. Här berättas rakt och osentimentalt, tankar och drömmar varvas med mustiga arbetslivsskildringar och möten med människor. Genom hela skildringen vibrerar kärleken med sin ofattbara mångsidighet.
Nancyär den tredje och avslutande delen i den uppskattade trilogin om TåPelles Nancy, den som inleddes med Glasfåglarna och följdes av Mosippan.

(BONNIERS)

Bli först med att recensera och betygsätt boken Nancy - du kan vinna 200 kr varje månad i tävlingen "Månadens recension".

Nancy är vuxen och framtiden ligger och väntar på henne. Pappan har just dött, och det är bara "morsan" och hon kvar i torpet. Nancy har planer på att flytta till staden och läsa vidare, men mammans ord "Tur att jag har dig" hämmar.

När mamman ett år senare bestämmer sig för att bryta upp och flytta till stan ändras livet drastiskt i alla fall. För Nancy är det en svår tid; det är tungt att vara stor men ändå vara den som flyttar efter. För mamman verkar det gå så lätt, men Nancy är nedstämd och förmår inte göra det hon drömt om. Skillnaderna mellan land och stad är stora och det är inte lätt att vänja sig vid de nya lukterna, den höga ljudnivån och den konstanta närvaron av andra människor. Nancy fortsätter att jobba på Posten, men har hela tiden en stark känsla av utanförskap, och vet att hon egentligen vill något annat.

Elsie Johansson fortsätter i samma nakna och osentimentala stil som i de två första delarna i trilogin om Tåpellefamiljen. Denna sista del lever definitivt upp till sin status som uppföljare, men jag kan inte låta bli att sakna den praktiska sidan av livet (hur man får en sill att räcka till fem personer, hur man förvandlar en flaska till syltkruka etc.) som var så närvarande i de två första delarna. "Nancy" läser man med samma iver som de föregående delarna, men det är nog ändå den unga Nancy man kommer att minnas bäst.

(Johanna Lisberg Jensen, Bokus)