Samma dag som hon skulle fira sin 50-årsdag fick TV-journalisten Ulla-Carin Lindquist sin diagnos. De problem hon haft med först sin högra hand, sen sitt ben och sen med allt fler muskler berodde på att hon drabbats av amyotrofisk lateralskleros, ALS. Det är den värsta av alla neurologiska sjukdomar. Den saknar bot och leder snabbt till döden. Den här boken är skriven under den korta sjukdomstiden. Ulla-Carin Lindquist skildrar sina upplevelser ställd ansikte mot ansikte med döden. Men det är också en bok om kärlek och en djup förbundenhet med allt levande.
Ulla-Carin Lindquist kom till Rapportredaktionen på SVT 1988 som programledare efter att tidigare ha arbetat med lokalradion och i regionala Östnytt. Som ankare i Sveriges största nyhetsprogram blev hon snabbt mycket populär. 2000 flyttade hon med sin familj till Kanada och återände två år senare till Rapport, så som reporter. Våren 2003 gjorde hon sin sista arbetsdag på SVT.
Det finns 17 recensioner av boken Ro utan åror.
Skriv en recension du också - du kan vinna 200 kr varje vecka i tävlingen "Veckans recension".
Kunde inte sluta läsa!
Detta är en fantastisk bok! Jag grät hela boken igenom. Den är otroligt bra berättad. Man får en tankeställare om livet och döden. Den här måste alla läsa. Det är en bok som i alla fall jag tänkte mycket på under lång tid efter jag läst ut den.
otrolig
Tyckte att boken var jättebra.Jag läste den för att jag har en far som har ALS och ville få reda på lite mer om hur de var att leva me de.Och jag kunde inte sluta läsa boken när jag väl hade börjat.Jag kände igen allt,och kan tala om att de är jättejobbigt för en anhörig att behöva gå igenom allt.Jag grinade när jag läste boken.
De är en bok som jag tycker att ni ska läsa.
Starkt och intimt porträtt
Ulla-Carin ger ett naket porträtt av sig själv och sin sjukdom. Vi får följa henne på hennes resa mot slutet, och det är starkt, rättframt och okonstlat.
Jag fascineras av hur den eleganta kvinnan som vi sett på TV inte blir mindre elegant av sin sjukdom - snarare tvärtom.
Fångad i en kropp som sviker ger Ulla-Carin oss en skrämmande inblick i sjukdomsförloppet. Bit för bit, dag för dag, blir hon sämre - döden är närvarande och oundviklig.
Det är svårt att läsa boken utan att själv reflektera över döden. Kanske borde fler av oss leva med insikten att vi alla en dag kommer dö, fråga oss vad vi vill med våra liv och värdesätta det vi har, för en dag tar det slut..
En viktig bok som borde finnas i allas bokhyllor.
Otroligt gripande livsöde
Jag lånade boken av min mor när jag var hemma och hälsade på.
Det gick inte att släppa boken utan jag läste den från pärm till pärm utan pauser. Jag var alldeles säkert en mycket tråkig gäst den helgen men boken är fantastiskt välskriven och ger en ruggig inblick i hur fort det kan gå när man drabbas av en så hemsk sjukdom som ALS.
Min rekommendation är absolut att läsa denna bok!!
Gripande!
2005-09-01 Lake2
Jag har länge tittat på denna bok härinne utan att köpa den. Men så slog jag till för några veckor sen, och jag vart inte besviken! Den är gripande och sorglig men även mycket starkt skriven. Läs den!
Visa fler ...
Ro utan åror
2005-02-24 Malin
Denna boken är helt underbar. Den är så personlig och intim så det känns nästan lite pinsamt att läsa den. Det känns som om man kommer henne nära utan att ha träffat henne. Det är en stor fördel för den här boken. Man får veta hur hon tänker de sista månaderna innan hon dör och man får veta vad hon tycker om saker och ting. Jag kan inte komma på bättre ord än att säga att den är som en dagbok, som hon låter oss läsa. Man får en otrolig inblick i hur det är att ha den sjukdomen som hon har och man får veta hur det känns att vara nära döden. Jag älskar den här boken och det är en av mina favoriter.
Återupplevt
Min mor dog också i ALS. Det var precis som Anna-Karin beskriver. Sjukdomen är djävulskt konstruerad och väldigt grym. Boken är mycket träffande och utelämnande, fast den blir aldrig klistrig eller sentimental. Jag tror att det är viktigt för folk som jobbar i vården att läsa hur det är att vara så totalt utlämnad. På det sättet kanske man/de kan undgå att bli överdrivet beskäftiga eller okänsliga som vårdare.
Fantastisk
Den här boken är den mest gripande, skarpa och avskalade bok om vetskapen om sin egen död och den sista tiden i livet.
Bästa självbiografin!
Otroligt gripande bok.
Skriver lätt, så nästan vem som helst kan läsa.
Fångar en verkligen. Svårt att lägga en så bra bok ifrån sig..
Man ville nästan ha en fortsättning.
Fruktansvärt att något sådant här kan hända en levnadsglad människa.
Tack för en underbar bok!
Läs den!
2004-07-04 Kia
Började läsa boken på morgonen och läste
ut den på eftermiddagen. Så det kan bara betydda en sak.....
Otroligt bra och gripande bok.
Så grymt att en sjukdom kan bryta ner en människokropp
på ett sånt sätt.
Berörd
Jag tänkte inte köpa boken först. Men så kom jag på att jag ville läsa den och köpte boken. En jättebra bok som jag blev berörd av. En bok som alla borde läsa tycker jag,
Underbar
Boken får en att inse att livet är kort. Att man inte skall gnälla för småsaker. Var glad för det Du har, njut av livet med nära och kära.
Det känns som om Ulla-Carin "tröstar" den som läser och även hennes nära och kära med boken. Rörs av en av hennes söners ord "varje sekund är ett liv, du har tusen liv kvar mamma". En tanke som vi alla borde ta åt oss.
Ro utan åror
En utav de mest gripande böcker jag läst. Det gick inte att sluta läsa, man tänkte på Ulla-Karins barn, man och anhöriga. Tårarna rann, jag blev så gripen utav hur stark hon var. Hur kunde hon låta bli att bli bitter, hur kunde hon skratta och njuta utav den korta tid som fanns kvar för henne? Detta är en bok som alla skulle behöva läsa, Ulla-Karin har gett mycket erfarenhet och kunskap till eftervärlden.
Till Ulla-Karins familj vill jag rikta ett tack för att jag fått ta del av detta.
"Ro utan åror" Läs den!
2004-03-16 M
"Ro utan åror" är en mycket gripande bok. En sann berättelse om en kvinna som befinner sig 'mitt livet' som hon säger själv i boken. Hon berättar om sin skoningslösa sjukdom ALS och hur hon förbereder barnen och maken på hennes alltför tidiga död. Att hon mitt i all bedrövelse med talsvårigheter, sorgsenhet, inskränkt rörlighet kan känna lycka i detta. Ulla-Carin Lindquist är väl värd att minnas. Och läsas.
När jag började läsa var det omöjligt att sluta. Jag har läst den två gånger, ska jag läsa den igen?
Rakt in i hjärtat.
2004-03-16 Hulda
När jag började att läsa den här boken kunde jag inte släppa den, jag läste ut den samma dag som jag fick den i brevlådan. Jag beundrar Ulla-Carin som orkat dela med sig av sin sjukdom och sin syn på hela sjukdomsförloppet under tiden som sjukdomen bryter ner henne mer och mer. Jag gläds åt att hon har sin humor kvar trots att hon inte kan tala så bra längre, jag gråter när det blir mycket känslor med barnen och vännerna. Ulla-Carin har gjort ett otroligt arbete med att beskriva hur sjukdomen ALS bryter ner hennes kropp bit för bit tills hon inte kan tala längre och hur hon kämpar för att fortfarande vara stark och klara av vissa situationer som vi friska inte skulle klara så bra som Ulla-Carin gör. Skönt att det fortfarande fanns lite jäklar anama i Ulla-Carin även när livet nästan hade tagit slut. Jag tor att det hjälpte resten av familjen i sitt sorgearbete att inte Ulla-Carin gav upp efter att hon fått sin diagnos ALS. Jag tycker att alla ska läsa den här boken.
Rå utan åror
2004-03-16 Anja
Boken är bra. Jag själv brukar inte läsa böcker, men jag köpte boken och har läst den. När man väl börjar läsa, kan man inte sluta, förrän man har läst ut den. Nu har jag lånat den till mina kompisar.Tack Ulla-Carin att du skrev bocken.
Gripande
En mycket gripande bok om en människa som fångas i sin egen kropp som bryts ner av en sjukdom, som bara har en utgång - döden.
Har man börjat läsa går det inte att sluta, tårarna rann på mina kinder många gånger, känslor som vi alla kan känna igen hos oss själva beskrivs.
En mycket läsvärd bok, tack för den.
