Newton och gravitationen : på himmelen och på jorden

Gravitationen är mycket mer än en kraft som ger föremål tyngd och får dem att falla. Den är en förutsättning både för materians egenskaper och för livet här på Jorden. Men hur gick det till då människan lärde sig förstå gravitationen och den gåtfulla rörelse som denna naturkraft givit upphov till?

I åtminstone två tusen år hade människan grubblat på varför himlakropparna rörde sig som ett urverk. När Isaac Newton år 1687 gav ut världens kanske viktigaste bok, Naturfilosofins Matematiska Principer, var det bara en handfull lärda män som insåg att denne egensinnige engelske fysiker på egen hand lyckats med bedriften som alla andra gått bet på. Han visade att det var samma gravitationskraft som fick såväl månen, planeterna och kometerna som den kastade stenen här på Jorden att röra sig i vissa exakta banor. Banor som han med omänsklig precision kunde beräkna. Rymdfärder som Christer Fuglesangs hade inte varit möjliga utan Newtons upptäckter.

Isaac Newtons liv är en gripande historia som visar att en enskild människa från enkla förhållanden kan förändra världen om han drivs av en passionerad skaparkraft och hamnar på rätt plats. Men det är ingen enkel framgångssaga med en hjälte som ställer allt tillrätta. Vi möter en sökande, psykiskt labil person som radikalt kom att förändra vår världsbild och brottas med de stora livsfrågorna.

Newtons fysik utgjorde ett paradigm i över tvåhundra innan Albert Einstein visade att gravitationen ruvade på hemligheter som inte ens Newton kunde ana. Vad Einstein rent matematiskt, i sin berömda allmänna relativitetsteori, visade var att gravitationen skapade rum och tid, vilket var en helt ny tanke med omvälvande konsekvenser inom främst kosmologin.

Boken är framför allt vetenskapshistorisk och berättar om hur vetenskapen har utvecklats från antiken till idag och är ett försök att överbrygga motsättningen mellan naturvetenskap och humaniora.