Inte ens det förflutna

Den gamla träporten till fängelsetornet Kajsarn i Visby står på glänt. Pojken fattar flickans hand i mörkret när den fuktiga kylan slår emot dem som ett dödens eget andetag och porten slår igen. Ingen hör deras rop på hjälp. De trevar sig fram för att inte falla ned i den mörka grottan. Mellan stenarna i muren hittar Erik en skinnpåse med en karta. I den svaga ljuslågan från tändaren ser de att den är daterad 1816. Sedan den natten har de haft en hemlig överenskommelse om att en gång fara till Gotska Sandön och gräva upp vrakplundrarens skatt.
Efter trettio år av väntan och just när en möjlighet att hämta skatten yppar sig slås allting i spillror. Strax före jul hittas Erik Hansson ihjälfrusen i sin bil på riksväg 142. Brott kan inte styrkas. I ett förvirrat sinne väcks tankar på vedergällning och död för ett förlorat liv. De som orsakat så mycket lidande och skam får inte gå ostraffade.
Döden skriver en inbjudan. Sju kvinnor reser till Gotska Sandön på ett rehabiliteringsläger i regi av försäkringskassan. Det blir storm, all elektricitet slås ut. Få av dem kommer att återvända?
En av dem som följt med till ön är Maria Wern, som ska vittna i en rättegång och har blivit hotad till livet. Resan visar sig vara ett ödesdigert beslut: efter ett par dagar inser hon med förfärande skärpa att de alla är omfattade av en djävulsk plan.