Gabriele D'Annunzio (1863-1938) är nästan okänd hos oss, eller möjligen ökänd. Man tror felaktigt att han var fascist. I Italien har den litterära uppvärderingen varit enorm de senaste tio åren och kulminerat vid 150-årsminnet av hans födelse. Men levnadsloppet är unikt.
Debut som underbarn, listar sig in i Roms societet och förför hertigdotter och gifter sig, men sammanlever med andra aristokratiska älskarinnor, berömda skådespelerskor samt premiärministerns dotter. Gör succé som dekadent romanförfattare i Oscar Wildes anda och nyskapande modernistisk lyriker, väljs till parlamentet som konservativ estet, går över till socialisterna i protest mot massaker på arbetare, tvingas fly ur landet undan sina fordringsägare. Återvänder i triumf när första världskriget utbrutit och befordras till lansiäröverste, flyger stridsuppdrag och förlorar ett öga, bombarderar Wien med flygblad, torpederar österrikiska flottan i dess hemmahamn och skriver dikt om saken på hemvägen till sitt harem i Venedig. Erövrar efter kriget den jugoslaviska staden Fiume och inför syndikalismen som statsskick. Tvingas hem till Italien, planerar syndikalistisk kupp, men knuffas ut genom fönster på uppdrag av Mussolini som istället tar makten. Framlever sina sista år i som en sorts fånge i världens mest kitschiga författarpalats, sysselsatt med avancerad erotik och hatiska uttalanden om Hitler.
En underhållande bok.
