Skymningsbarn

I Skymningsbarn skildrar Torey Hayden sitt terapeutiska arbete med patienterna Cassandra, 9 år, Drake, 4 år, och Gerda, en äldre kvinna. Gemensamt för dem är att de av olika anledningar inte talar, och i försöken att nå fram till dem tvingas Hayden ifrågasätta sina arbetsmetoder.
Cassandra är en svåråtkomlig och ibland starkt utagerande flicka som lider av dissociativ störning eller multipel personlighet. Det visar sig att hon har blivit utsatt för sexuella övergrepp och Hayden skildrar de olika stegen i den mödosamma terapeutiska processen på ett nästan plågsamt levande sätt.

Drake är en begåvad och änglalik pojke som inte säger ett ord och Hayden och de andra i teamet tar för givet att han lider av selektiv mutism. De försöker med alla medel få honom att tala, men till sist måste Hayden omvärdera sitt val av behandlingsväg.

Samma utmaning blir mötet med Gerda som inte talar efter en stroke. Gerdas skador gör det svårt att nå någon form av kontakt. Den som öppnar vägen är – Drake.

Liksom i Torey Haydens tidigare böcker återges patienternas öden med en vetenskaplig precision samtidigt som skildringen är gripande, omedelbar och spännande som en deckare.