Samira och Samir

Långt borta i det oändliga Hindukush får den vackra Daria och kommendanten en dotter Samira. Fadern förskjuter inte sitt barn, men kommendanten hemlighåller sanningen för att inte förlora ansiktet och av rädsla för att hans folk inte skall tycka han är en riktig karl. Samira växer upp som pojke och kallas Samir. Som nomadpojke ges hon en frihet som en nomadflicka inte kan få. Samira förblir enda barnet till kommendanten som inte längre kan tänka sig ett liv utan flicksonen. Han lär henne rida och skjuta och framför allt att spela karlarnas boskashispel. Kommendanten blundar för följderna av sin lögn. Endast Daria räds den dag då sanningen skall komma fram. När kommendantens döda kropp överlämnas till familjen är flickans öde beseglat. För att skydda sitt eget och moderns liv måste Samira leva vidare som pojke. Även om hon aldrig någonsin blir en riktig man bevarar hemligheten henne från traditionernas och slöjornas trånga och mörka värld som gör kvinnornas liv till ett fängelse. Som Samir växer hon upp och blir en kraftfull ung man, åtrådd av män och kvinnor. En dag upptäcker hennes ungdomsvän Blashir att han älskar en kvinna Samira och kurragömmaleken får ett slut. Som man och hustru lämnar de båda hembygden. Men Samira kan inte förlika sig med kvinnolivets bojor. För sista gången fattar hon ett beslut.

Översättning Ulla Ekblad Forsgren