Elliot hittar en farfar

Elliot ska bli uppfinnare när han blir stor. Han har redan byggt en massa fiffiga saker som till exempel tjuvfällor, snigelduschar och en linbana för geggiga gafflar och knivar. Snigelduschen är nog ändå bäst. Den uppfann Elliot på landet i somras när lillebror ville ta med sig sniglar in i huset, men mamma sa att de var för smutsiga. Men det var i somras och nu är det höst. Löven har singlat ner och Elliot går omkring och sparkar småsten framför sig. Och tänker på farfar. Elliots farfar är försvunnen. Han försvann när Elliots pappa var liten, för ganska exakt 33 år sedan. I sexårsgruppen finns det flera barn som har en farfar. En del är tjocka och andra är smala. Några är skrynkliga och några har glasögon. Eller skägg eller mustasch eller pipa eller motorcykel. Elliot undrar hur hans farfar ser ut. Och han kan få en sådan farfarslängtan så att det värker i magen.

Berättelsen om Elliot är klurig och glad på samma gång som sorglig och precis så rakt på som livet kan vara. Mia Nilssons fina fyrfärgsillustrationer fångar Elliots nyfikna värld på pricken. Språket är enkelt och tydligt och anpassat till nivån efter lättläst, för dem som precis har börjat läsa själva.