Alfred och Emily

Nobelpristagaren 2007 skriver om hur livet kunde ha varit - och hur det blev

Doris Lessings föräldrar - Alfred Taylor och Emily McVeagh - var som unga positiva och initiativrika, och med alla sina goda egenskaper skulle de ha kunnat skapa sig en lycklig tillvaro. Men Första världskriget förändrade dem i grunden. Han skadades svårt i striderna i Flandern och fick uppleva hur nästan alla hans kamrater slaktades, hon vårdade sårade och döende soldater på ett Londonsjukhus.

Boken består av två delar - i den första, en kortroman, ger Lessing sina föräldrar ett liv som hon önskar att de hade fått uppleva. I den andra beskriver hon hur livet i verkligheten gestaltade sig i Sydrhodesia, där minnenas maror, brustna drömmar, ensamhet och sjukdomar till sist knäckte dem.

Doris Lessing har skrivit om sina föräldrar tidigare, men här skildrar hon dem på ett nytt sätt, mer klarögt och förstående och utan ungdomens aggressioner. Dessutom ger hon en bild av det koloniala livet, av förhållandet mellan vitt herrskapsfolk och svarta tjänare, av politiken, naturen och mycket, mycket mera. Det är en rik, levande och känslostark skildring av en fascinerande tillvaro som nu förefaller mycket avlägsen.