Empati hos vuxna som möter barn med särskilda behov

Empati kan sägas ha blivit ett modeord som för många är liktydigt med snäll, hygglig, uppmuntrande osv. Det har skrivits en rad böcker om betydelsen av barns utvecklande av empati. Men hur står det till med vuxnas empati? Och vad innebär det egentligen att vara empatisk? Författaren riktar i boken uppmärksamheten mot empati som begrepp och kvalitet, och anknyter det till arbete med barn som har sociala och emotionella svårigheter i förskolan. Hon ställer frågor om vad som främjar respektive hindrar empati hos den vuxne, om och eventuellt hur empati kan läras och hur vi kan arbeta med den egna förmågan till empati. Hon betraktar handledning som en av flera metoder för utvecklande av den egna empatin.

I boken reflekterar författaren också över varför det är särskilt viktigt att vara empatisk gentemot barn som har det känslomässigt och socialt svårt, och diskuterar hur vi kan handskas med våra egna känslor av maktlöshet, osäkerhet och raseri. Många betonar att empati är en attityd, ett sätt att vara och inte någon teknik eller ny metod som man enkelt kan lära sig. Boken kan i detta sammanhang utgöra ett bidrag som leder till en ökad medvetenhet om det egna förhållningssättet och inflytandet i en relation. Boken är tänkt att användas i utbildning och fortbildning av pedagoger.