Den jag aldrig var

Man kunde levt ett helt annat liv om man handlat annorlunda och om man gjort andra val...

Majgull Axelssons nya roman handlar om Mary-Marie som växer upp i en familj där ingen lyckas nå den andre. Hon gifter sig med Sverker som är notoriskt otrogen, och som vid ett besök hos en barnprostituerad i Östeuropa blir utknuffad genom ett fönster. Mary-Marie står vid hans sjukhussäng och håller i sladden till respiratorn. Hon står inför två olika val. Berättelsen låter henne välja båda. Mary låter handen sjunka, tar hem den nästintill totalförlamade Sverker, gör karriär och blir biståndsminister med särskilt intresse för trafficking-frågor. Men Marie rycker ut sladden och döms till fängelse. Samtidigt som Marie så småningom frisläpps drabbas Mary av afasi. Det enda ord hon kan få ur sig är "albatross", som också är namnet på den kajak Mary-Marie till slut kan paddla ut med, när de båda karaktärerna smält samman igen. Kanske förebådar albatrossen tänkbara förändringar eller kanske är den en längtan efter ett annat liv, en längtan efter att flyga så som Torsten - författaren som hon kanske borde valt att leva med om hon valt annorlunda - talar om.

Boken är en väv av möjliga samtal, möjliga meddelanden och möjliga händelser. Greppet kan tyckas förvirrande men Majgull Axelsson berättar så skickligt att man är helt med på noterna. Dessa två kvinnor som egentligen är en och samma lever i ett samhälle där männen huvudsakligen har makten, där man utnyttjar eller utnyttjas och där det är omöjligt att undfly kvällstidningarnas förnedrande uthängningar. Liksom tidigare har Majgull Axelsson skrivit en bok som rymmer mycket. Den väcker tankar om vårt samhälle, vår ensamhet, vårt behov av bekräftelse, konsekvenserna av våra handlingar och hur det förflutna förföljer oss, skillnaderna mellan klass och kön, och kanske väcker den framför allt frågor om skuld och förlåtelse.

(Karin Nilsson, Bokus)

Mary är minister, Marie sitter i fängelse. Vem är då MaryMarie som ser sig själv i båda personerna?

En morgon hittas en halvnaken man på en gata i en östeuropeisk stad. Han har brutit nacken. Högt uppe i huset bredvid slår ett öppet fönster i vinden.
Mannen identifieras efter ett par dagar. Det visar sig att han är svensk och MaryMarie, hans hustru, kallas dit från Stockholm. När hon sitter vid hans sjukbädd börjar verkligheten lösas upp, plötsligt vet hon inte riktigt vem hon är och vad som är verkligt.
Sju år senare är hon lika kluven. Heter hon Mary eller Marie? Dödade hon sin man, där på sjukhuset, eller lät hon honom leva? Hamnade hon i fängelse eller blev hon minister? Hon vet inte. Men livet rullar på i två högst sannolika versioner.
Bara en sak har Mary och Marie gemensamt. Det förflutna. Från var sitt håll betraktar de livet som det var före mannens olycka. Den frusna barndomen. Vännerna i den kamratkrets som kallades Biljardklubben Framtiden, de som kom att följas åt ända från tonåren till långt in i medelåldern. Det tvehågsna äktenskapet med en man som ständigt sökte andra kvinnor.
När romanen börjar har Mary blivit biståndsminister och ska just hålla ett viktigt tal. Marie ska friges efter sex år i fängelse. Från var sitt håll börjar de en resa.