Hitler mot Stalin : kampen på östfronten 1941-45

I gryningen den 22 juni 1941 inleddes det tyska anfallet mot Sovjetunionen. Hitler hade länge arbetat mot detta mål och när den tyska krigsmakten överraskade det sovjetiska försvaret såg det ut som om hans ambitioner skulle uppnås inom kort.

Hans planer på tyskt livsrum i öst såg ut att förverkligas snabbt och ingen tid förspilldes att påbörja genomförandet av den ockupationspolitik som skulle kosta många miljoner civila liv.
Efter ett par månader stod det klart för tyskarna att motståndet inte kollapsade på det sätt som förväntats. Hitler och hans militära experter hade grovt felbedömt den sovjetiska förmågan att skaka fram nya resurser. Trots Röda arméns enorma förluster fortsatte motståndet mot de anfallande tyska förbanden. I början av december stod det klart att tyskarna inte skulle vinna år 1941.
Den tyska underskattningen av Sovjetunionen upphörde inte i och med vinterstriderna 1941-42. Hitler inledde sommaren 1942 ett nytt fälttåg, som han trodde skulle vinna kriget. Stalin behagade dock inte foga sig i de planer Hitler dragit upp. Vändpunkten vid Stalingrad under årsskiftet 1942-43 kom att följas av en långdragen kamp där Röda armén trängde västerut och i april 1945 erövrade Berlin.
Den kamp som Stalins och Hitlers krigsmakter utkämpade är den mest omfattande och kostsamma i historien. I Niklas Zetterlings bok skildras den på ett översiktligt sätt, och läsaren får ta del av såväl enskilda soldaters upplevelser som de övergripande sammanhangen. Genom att väva in diskussioner om Stalins och Hitlers bedömningar och beslutfattande, krigsfångars öde, den brittisk-amerikanska hjälpen till Sovjetunionen, den sovjetiska krigsproduktionen och många andra relevanta frågor beskrivs de omständigheter som formade den utdragna militära kampen.