Livets band : den svenska dansbandskulturens historia

Dansmusik har funnits nästan lika länge som dansen själv. Men den form vi idag kallar dansbandsmusik har sina rötter i efterkrigstidens sprittande nyfikna glädje, där dragspelstrion delade scen med rockkungen Boris och Göingeflickorna. Här föddes en ny genre som tog sina första stapplande steg med Sven Ingvars "Te dans med Karlstatöserna". Så stapplande var de förresten inte. Låten slog rejält och blev dansbandsvärldens första hit, även om man inte förstod det då. Begreppet dansband fanns ännu inte.

För utvecklingen av dansbandskulturen var 50-talets definition av ungdomskulturen lika viktigt som det öppna sinnet. Det var första gången ungdomar sågs som en grupp med egna krav och behov. Inte minst av ungdomarna själva. En stor satsning skedde på ungdomsgårdar landet över och med dessa kom alla speltillfällena. Massor av speltillfällen som blev en perfekt grogrund för band av alla de slag. Det är på denna scen som exempelvis Streaplers och Flamingokvintetten föds. Då popband, idag fortfarande aktiva som dansband.
Sedan följer en halvsekellång resa under vilken dragspelet försvinner och elgitarren dundrar in. Skivinspelningar och Svensktoppen tar musiken in i hemmen. Med hittarna och uppmärksamheten växer dansbandsmusiken. Lokala dansband blir till riksband och ger sig ut på vägarna, de flitigaste spelar 250 kvällar per år. Med turnéandet kommer bussarna, ljusutrustningen och kläderna. Gagerna börjar växa och Vikingarna och Sten & Stanley flyger till spelplatserna. Skivindustrin tar ton och under en period hade Mariann Records sju av tio platser på Svensktoppen. Loket Olsson blir dansbandens bäste vän genom Bingolotto. Samtidigt minskar antalet spelställen. För att dra in de pengar som krävs blir de färre men större.
Och så blir allting helt plötsligt tyst i både radio och TV. Schlager blir allas älskling, dansbandsmusik något katten släpat in. Mitt i alltihop står en danssugen publik och undrar vad som står på och hur det har blivit så.
Just det ska Livets band ge en bild av. Med Martin Bogrens bilder från dansbanor sommaren 2007 berättas här historien om den del av det dansande Sverige som aldrig ger upp.