Från folkhem till fattigstuga

Mats Lönnerblads Från folkhem till fattigstuga är en fristående fortsättning på hans kritikerrosade bok Från bankkris till börskris (Bankrättsföreningen, 2003).
I Från folkhem till fattigstuga visar han hur utarmningen av den svenska välfärden är kantad av ekonomiska skandaler. De skyldiga har i de flesta fall gått helt fria.
Idag är försäkringsbolagen i kris. Det blir allt svårare för kunderna att få skadeersättningar och pensionsutbetalningarna sänks. Bara inom Skandia drabbas 1,2 miljoner kunder. Övriga livbolag befinner sig också i ekonomiskt trångmål. Lönnerblad visar på vilket sätt styrelser och ledningar i försäkringsbolagens moderbolag skott sig på spararnas bekostnad.
Vad som avslöjats är bara toppen på ett isberg - nu måste byken tvättas offentligt, menar författaren.
Finansinspektionen har inte agerat tillräckligt kraftfullt. Många tvivelaktiga affärer har godkänts.
1987-93 ägde bankkrisen rum. 60.000 friska företag försvann, 400.000 människor kastades ut i arbetslöshet och den svenska statsskulden ökade med astronomiska 1.000 miljarder. Bankinspektionen och regeringen betraktade krisbankernas självförvållade obestånd som affärshemligheter, som på inga villkor fick avslöjas. Idag spårar man samma attityd i relation till försäkringsbolagen.

Bli först med att recensera och betygsätt boken Från folkhem till fattigstuga - du kan vinna 200 kr varje månad i tävlingen "Månadens recension".

I Från folkhem till fattigstuga visar han hur utarmningen av den svenska välfärden är kantad av ekonomiska skandaler. De skyldiga har i de flesta fall gått helt fria.

Idag är försäkringsbolagen i kris. Det blir allt svårare för kunderna att få skadeersättningar och pensionsutbetalningarna sänks. Bara inom Skandia drabbas 1,2 miljoner kunder. Övriga livbolag befinner sig också i ekonomiskt trångmål. Lönnerblad visar på vilket sätt styrelser och ledningar i försäkringsbolagens moderbolag skott sig på spararnas bekostnad.

Vad som avslöjats är bara toppen på ett isberg - nu måste byken tvättas offentligt, menar författaren.

Finansinspektionen har inte agerat tillräckligt kraftfullt. Många tvivelaktiga affärer har godkänts.

1987-93 ägde bankkrisen rum. 60.000 friska företag försvann, 400.000 människor kastades ut i arbetslöshet och den svenska statsskulden ökade med astronomiska 1.000 miljarder. Bankinspektionen och regeringen betraktade krisbankernas självförvållade obestånd som affärshemligheter, som på inga villkor fick avslöjas. Idag spårar man samma attityd i relation till försäkringsbolagen.