Min väg till Santiago de Compostela

I femton år har tanken funnits att vandra El Camino, den franska vägen till Santiago de Compostela. Så en dag i mars 2008 står jag på huvudgatan i Saint Jean Pied de Port med två ryggsäckar och 80 mils vandring framför mig. Där möter jag för första gången Guillamo, en ung argentinare. Hans värdinna säger att han är rädd att gå ensam. Det är inte jag. När den soliga morgonen vid lunchdags förvandlats till strilande regn och ett snöigt Pyrenéerna reser sig med en stigning på ca 800 meter framför mig bestämmer jag mig för att stanna för dagen. Det gör också Guillamo. Nästa dag när jag kämpat mig upp till den högsta punkten möts vi igen och gör sällskap i det ihållande regnet ner till klostret i Roncevalles. Där möter jag Paco, som är i min egen ålder. Han kommer från Mexiko och går vandringen för andra gången. 90 mil senare säger vi adjö till vandra vid en middag i Finisterre ute vid atlantkusten. Vi har båda fortsatt vandringen dit efter att vi nått Santiago. På min väg till Santiago de Compostela möter jag många spännande, intressanta och roliga människor från hela världen. På vägen, som blir till en meditation, möter jag också mig själv och mitt förflutna samtidigt som tankar om framtiden är en följeslagare. I boken, som är en dagbok över min vandring beskriver jag också vardagen, hur vägar och stigar går fram, hur jag bor och äter mm. Med boken vill jag inspirera andra att göra denna fantastiska vandring. Förutom att dela med mig av mina erfarenheter och ger jag också råd och tips till den som planerar att gå. Den som inte vill vandra själv kan med boken bekvämt slå följe med mig på min väg.