En Tornedaling i främlingslegionen 1929-1945 (häftad)
Fler böcker inom
Format
Häftad
Språk
Svenska
Antal sidor
218
Utgivningsdatum
2010-12-27
Upplaga
2
Förlag
AB Assars
Medarbetare
Tano, Per-Assar (red.) / Rönnbäck, Ove (red.)
Dimensioner
205 x 140 x 12 mm
Vikt
370 g
SAB
Lz Tano, Assar
ISBN
9789163398926

En Tornedaling i främlingslegionen 1929-1945

(2 röster)
Häftad, Svenska, 2010-12-27
138 kr
Skickas inom 5-8 vardagar.
Fri frakt inom Sverige för privatpersoner.
Krönika av Bengt Pohjanen i HB fredagen den 2 september 2011

Soldat, klädhandlare och författare

För tjugo år sedan intervjuade jag Assar Tano. Det var ett oförglömligt möte med en människa, rik på erfarenhet som mognat till vishet och stillsam humor. Hans minnen från sin tid i Främlingslegionen har nyligen utgetts med titeln "En tornedaling i främlingslegionen 1929-1945" Därmed får han postumt en tredje titel - utöver soldat och klädhandlare - nämligen författare.
Assar Tanos korta förord avslöjar att hans berättelse om den sexton år långa marschen under trikoloren är ett verk av en professionell skribent. Han förklarar tydligt och samtidigt ödmjukt att han vet vad han talar om. Han var där. Svammel och schejkromantiska sagor hör hemma i veckotidningarna. Förordets fyra sista ord "Det bara blev så" anger tonen och ger honom en plats i Meänmas litteraturhistoria. Så skriver bara en som har en litterär distans till sitt ämne.
Språket i boken imponerar. Det är levande, underfundigt, rent av genialt. Jag antar att Assars modersmål var meänkieli men sin skolsvenska har han inte glömt trots de många åren i Främlingslegionen, där vardagsspråket var franska.
Hans namn orsakade problem. Vid en av de första uppställningarna ropades han upp med efternamnet Assar och förnamnen Echain Fano, vilket roade honom, men han vågade förstås inte rätta sergeanten. Hans kompis och kusin Per Tycko Granberg blev kort och gott "Pertyckó". Men det var en världslig sak för de äventyrslystna pojkarna.
Assar fick sin första kontakt med Främlingslegionen en höstkväll 1929 då han läste Vidar Svans roman "Marschera eller dö". Romanens atmosfär av mystik berörde honom så starkt att han inte kunde släppa tanken på att själv en dag som legionär marschera eller dö. Efter att han bett en djävlig skånsk fänrik dra ditt pepparn växte var hans militära bana förstörd. Att resa hem till Mattila och stämpla gick hans ära förnär. Han avslöjade sina planer för sina kamrater. Pelle Granberg och en skåning med "Goda" som "nom de guerre" slog följe. Välklädda och fast beslutna att ta värvning klev de in på rekryteringskontoret i Lille och efter samtal och många varningar blev de antagna. När kontraktet var undertecknat sade rekryteringsmajoren: "Bonne chance!" God tur! De civila kläderna såldes på auktion och via Paris fortsatte resan till Algeriet, där de kunde konstatera att de afrikanska lössen älskade tornedalskt blod. Men vad gjorde det? Pojkarna var soldater i världens tuffaste armé, Främlingslegionen; bara ordet väcker känslor av äventyr, strider, marscher och disciplin.
Läs boken! Ta del av Assar Tanos egna ord om vardagen, om striderna i Atlasbergen i snö och köld och under öknens brännande sol. Läs om resan till Norge och striderna där! Det är livfullt och sanningsenligt berättat även det. Assar anförde helt stridsodugliga norrmän och hela kampanjen fick ett snöpligt slut. Pelle Granberg stupade vid tysk-franska gränsen. Han låg lik i en kyrka som fick en fullträff och hans kvarlevor sprängdes i bitar.
Assar Tanos bok är också en viktig motröst till den etnorasistiska smörja som svenskspråkig litteratur är full av, nämligen att tornedalingarna aldrig gjort annat än levt isolerade och hopkrupna i galna byar. Vi har varit en del av världshistorien på många kontinenter.
I november 1945 lämnade Assar Tano militärlivet och tog sig via Marseille till Paris där röran var sådan att om han "inte dagligen sprungit på konsulatet och dessutom bokat plats hos Royal Air Force ginge jag väl kvar i Paris än i dag."
Franska konsulatet betalade en tågbiljett till Haparanda, där han till en början kände sig främmande.
"När jag stannar upp på vägen och ser tillbaka på dagar som ingen skall återse --- minns jag desto mer av de glada stunderna, ty så lyckligt är människan lottad", skriver han.
Livet fortsatte i Öve
Visa hela texten

Kundrecensioner

Har du läst boken? Sätt ditt betyg »

Bloggat om En Tornedaling i främlingslegionen 1929-1945