Löpgravsvägen

"Löpgravsvägen är en sanslös historia, en underhållande samhällssatir och en svart komedi." Dagens Industri

Belönad med Nordiska rådets litteraturpris 2004

Matti är ingen bråkstake - men hans fru Helena har lämnat honom och tagit deras dotter med sig. Matti som varit hemma med dottern sedan hon föddes, skött hushållet, städat och lagat mat ser sig som en hemmafrontskämpe i kvinnornas befrielsekrig. Ska detta bli hans lön? Nu krävs handling, inte ord.

Planen är enkel, Helena ska få det hon allra mest vill ha, ett hus. Beväpnad med kikare, bandspelare och anteckningsbok beger han sig ut för att finna det perfekta huset i Helsingfors villakvarter. Till slut finner han drömhuset: en gammal trivsam kåk på Löpgravsvägen. Det huset måste han bara ha. Ingenting får stå i vägen för hans lycka. I krig och kärlek är allt tillåtet. Löpgravsvägen belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2004.

"Kari Hotakainens språk är flödande, intensivt, brutalt, dråpligt - ibland poetiskt skimrande." Aftonbladet

" en bok att skratta med, att roas av, men det är också en roman som till slut får skrattet att fastna i halsen" Sundsvalls Tidning

"Hotakainens satir träffar mitt i prick Mycket väcker skratt, pricksäkerheten är förödande" Svenska Dagbladet

"Det här är en flyhänt, finurlig och absurd berättelse med många bottnar Det är underfundigt och kul, men samtidigt vemodigt och tragiskt." Värmlands Folkblad

Det finns 1 recension av boken Löpgravsvägen. Skriv en recension du också - du kan vinna 200 kr varje månad i tävlingen "Månadens recension".

Löpgravsvägen är en minst sagt speciell bok. Jag började läsa den i tron att det skulle vara en trevlig, lite putslustig läsning om en plysch-pappa som rycker upp sig. Istället sugs jag in i en värld som är påfallande lik den jag lever i - men med oroväckande, allt tydligare skillnader.

Matti ser sig som en soldat i kriget för jämställdhet. Hans värld rasar den dag hans hustru lämnar honom efter vad han anser vara ett enda litet misstag. Han har levt för henne, dottern och deras välskötta hem, och plötsligt finns inget kvar. Matti tänker göra vad som krävs för att få familjen tillbaka, och vägen dit går via ett hus.

Skojigt? Visst, men efterhand som läsaren får allt större inblick i Mattis värld och samtidigt får skeendet berättat för sig av de övriga inblandade blir stämningen allt obehagligare, och när jag lägger ihop boken vet jag inte om jag vill skratta eller gråta. Det är en komisk bok, men samtidigt så tragisk och sorglig att jag bär den med mig långt efter den är utläst.

Det är en stor läsupplevelse och jag rekommenderar den varmt.

(Märta Wallin, Bokus)