Denna Skriftställning spänner över närmare fyrtio år. Tyngdpunkten ligger på
texter om yttrande- och tryckfrihet och rasism, men perspektivet är bredare än
så. Här saknas inte det nödvändiga nationella perspektivet.
Skriftställning 19 lyfter fram de strider på yttrande- och tryckfrihetens
område som utkämpats under de senaste decennierna. Jan Myrdal har sannerligen
deltagit i dessa. Ofta har han kommit att inta en central position. Att han har
varit framgångsrik, bekräftas av de veritabla hatkampanjer han utsatts för. När
det gäller striderna i PEN-klubben, mobiliserade motståndarna till och med för
att få honom utesluten. De facto har han lämnat viktiga bidrag till att vi här i
landet kunnat bevara en kärna av det som i hård strid erövrats och blivit svensk
tryckfrihetstradition.
Myrdals insatser har medverkat till att den oss främmande, kontinentala
(främst tyska och franska) hållningen i frågor om yttrande- och tryckfrihet,
vilken hållning inte minst via EU utövar ett hårt tryck mot vårt land, kunnat
hållas rimligt stången. Hos oss tvekar man inför att "förbjuda lögnen" som
riksdagsman Håkan Holmberg (fp) motionerat om i Riksdagen. I länder som
Frankrike och Tyskland är det sedan länge etablerat att förbjuda ifrågasättandet
av vissa lagfästa historiska sanningar.
Ett genomgående tema hos Jan Myrdal har varit och är det orubbliga försvaret
för motståndarens yttrande- och tryckfrihet. De medborgerliga fri- och
rättigheterna är odelbara. Det kan gälla Faurisson, Rami eller det
uppmärksammade beslaget på 90-talet av Mein Kampf på tysk begäran - ett beslag
som senare hävdes av Högsta domstolen, liksom vitet på 1 miljon kronor.
