Grand tour

Grand Tour var under tidigare århundraden namnet på den bildningsresa som företogs för att förfina själen och utsätta den egna kroppen för historiska platsers genialitet. Man reste till Rom, Neapel och Konstantinopel; i andra länders kulturer sökte man sig själv.

Ulf Peter Hallbergs Grand Tour är en spännande bildningsresa, utsträckt över ett helt liv, från barndomens kust till de berusande storstädernas anonymitet. I Flanörens blick, som översatts till ett flera språk, skildrade Hallberg den enskildes öde i Europas stora städer, före och efter murens fall. I den nya essäromanen Grand Tour ställer han alla frågor om Europa idag - vårt öde, vår historia - plus frågan om den egna förvirringen och livets mening. Är vi hopplöst kuschade kujoner, dömda att sugas ner i massmedias malström, eller kan bildning och historia fungera stärkande, så att vi kan fäkta om skönheten och lyckan?

Halllberg är ett öga och ett öra som inte kan stängas av. Hans poäng är hans humor; hans ihärdighet och nyfikenhet gäller kopplingen mellan nuet och det förflutna. Berlin, Trieste, Rom, Budapest, Los Angeles, New York och Neapel; alla dessa städer bländar och utmanar denne återuppståndne Don Quijote. Verklighetens svarta riddare stöter honom ur sadeln med sin spetsiga lans. Han tappar minnet i en nattlig batalj. Men han ger sig inte.

Han har en vapendragare, den ryske soldaten Zasetskij, som i mars 1943 på östfronten träffades i huvudet av granatsplitter och förlorade en del av hjärnan. Denne har väckts till liv och hjälper sin herre i kinkiga situationer, med ständiga anteckningar och inpass. Märkliga äventyrare från förr ger assistans.

Slutligen handlar det om de sköna systrarna, om Sverige och Neapel som sinnebilder för livets gåtfulla skönhet.

Får Hallberg som han vill övertygar han oss om att livet är en kampsituation och en bildningsresa.