Förnekelsens barn. Svenskarna som drog österut

I boken "Tvingade till tystnad" berättade jag om svenska arbetare som under terroråren på 1930-talet mördats med nackskott av den sovjetiska hemliga polisens exekutionspatruller. Dessa människor har i regel endast rapporterats vara försvunna i Sovjetunionen, men sedan NKVD-arkiven öppnats har deras öden kunnat berättas.

Svenskarna, huvudsakligen från Norrbotten och därför kallade "Kirunasvenskar", var engagerade kommunister som ville skapa sig en framtid i den unga sovjetstaten. Under 1930-talets utrensningar och Stalinterrorn 1937-39 sågs de plötsligt som sovjetstatens fiender, dömdes och avrättades för spionage, ekonomsiskt sabotage och andra påhittade brott.

Berättelserna i denna bok är fördjupningar av öden som jag tidigare behandlat summariskt, men skildrar också nya öden som släktingar uppmärksammat mig på. Flera tidigare olösta gåtor får sin lösning. Så får vi t.ex. förklaringen till varför den väluppfostrade Hulda Pettersson skrev ett så oartigt, och för familjen ödesdigert, brev till UD 1955 när myndigheten försökte hjälpa henne tillbaka till Sverige.

Mycket har dock förblivit olöst. Jag berättar om varför tre, för mig trovärdiga, svenska familjer känner misstro mot sovjetiska - och svenska - besked om att deras anhöriga skulle ha dött en naturlig död under sovjettiden. Den tiden har skapat trauman hos många. Förhoppningsvis känns den sorg, som Rudolph Högberg i Huddinge burit på sedan hans mamma övergav honom som tvååring i Karelen, idag inte lika tung.

Ett kapitel ägnas åt de svenska företagen i Sovjetunionen under Stalintiden. Motivet till det är främst att åhörare vid mina föreläsningar undrat om företagen haft någon roll i värvningen av svensk arbetskraft.

Även denna bok avslutas med ett personregister över svenskar i Sovjetunionen. Det innehåller också korrigeringar av uppgifter som jag fick till den första boken.

Detta är mitt bidrag till en, som jag hoppas, framtida insats för att kartlägga denna emigrantion som ännu är okänd för de flesta svenskar.

Bli först med att recensera och betygsätt boken Förnekelsens barn. Svenskarna som drog österut - du kan vinna 200 kr varje månad i tävlingen "Månadens recension".

Kaa Eneberg berättar vidare om svenskarna som emigrerade till Sovjetunionen och fördjupar öden som tidigare behandlats och innehåller nya öden som hon hittat i arkiv eller blivit uppmärksammad på. I boken Tvingade till tystnad berättade jag om svenska arbetare som under terroråren på 1930-talet mördats med nackskott av den sovjetiska hemliga polisens exekutionspatruller. Dessa människor har i regel endast rapporterats vara försvunna i Sovjetunionen, men sedan NKVD-arkiven öppnats har deras öden kunnat berättas. Svenskarna, huvudsakligen från Norrbotten och därför kallade "Kirunasvenskar", var engagerade kommunister som ville skapa sig en framtid i den unga sovjetstaten. Under 1930-talets utrensningar och Stalinterrorn 193739 sågs de plötsligt som sovjetstatens fiender, dömdes och avrättades för spionage, ekonomsiskt sabotage och andra påhittade brott. Berättelserna i denna bok är fördjupningar av öden som jag tidigare behandlat summariskt, men skildrar också nya öden som släktingar uppmärksammat mig på. Flera tidigare olösta gåtor får sin lösning. Så får vi t.ex. förklaringen till varför den väluppfostrade Hulda Pettersson skrev ett så oartigt, och för familjen ödesdigert, brev till UD 1955 när myndigheten försökte hjälpa henne tillbaka till Sverige. Mycket har dock förblivit olöst. Jag berättar om varför tre, för mig trovärdiga, svenska familjer känner misstro mot sovjetiska och svenska besked om att deras anhöriga skulle ha dött en naturlig död under sovjettiden. Den tiden har skapat trauman hos många. Förhoppningsvis känns den sorg, som Rudolph Högberg i Huddinge burit på sedan hans mamma övergav honom som tvååring i Karelen, idag inte lika tung. Ett kapitel ägnas åt de svenska företagen i Sovjetunionen under Stalintiden. Motivet till det är främst att åhörare vid mina föreläsningar undrat om företagen haft någon roll i värvningen av svensk arbetskraft. Även denna bok avslutas med ett personregister över svenskar i Sovjetunionen. Det innehåller också korrigeringar av uppgifter som jag fick till den första boken. Detta är mitt bidrag till en, som jag hoppas, framtida insats för att kartlägga denna emigrantion som ännu är okänd för de flesta svenskar. Boken är illustrerad.