Lärande och kulturella redskap : om lärprocesser och det kollektiva minnet

Människan är en nyfiken och läraktig varelse. Hela den samhällsförändring vi ser bygger på vår förmåga att utveckla och använda kunskaper, färdigheter och olika slags teknologier. Men denna talang för att lära skulle inte vara mycket värd om den inte också kopplades till en förmåga att på olika sätt bevara kunskaper så att de finns tillängliga för nya generationer. Vi måste ha ett fungerande kollektivt minne, så att nya generationer slipper börja om från början. Hur löser man detta problem i ett samhälle som utmärks av informationsexplosion och en dramatisk kunskapsutveckling?

En viktig anledning till vår förmåga att bygga upp kunskaper är att vi kan förlägga mycket av det vi lärt i kulturella redskap. Genom kulturella redskap som texter, databaser, papper och penna, mätinstrument, miniräknare och olika arbetsredskap kan människor bygga upp och bevara gemensamma erfarenheter och insikter utanför den egna kroppen och hjärnan. Men alla dessa redskap medför att våra sätt att lära förändras. Den som lever i en värld av informationsöverflöd måste lära sig att värdera och sortera, och den som växer upp med den digitala tekniken läser, skriver, räknar och tar del av världen på andra sätt än vad människor gjorde för femtio år sedan. Bokens tema rör hur utvecklingen av kulturella redskap förändrar våra sätt att lära och göra erfarenheter.