Kan man förstå ett decennium, 1980-talet, genom att läsa om en av dess största fixstjärnor på idrottshimlen? Tim Adams gör det möjligt geom sin skärskådande bok om fenomenet John McEnroe.
"Answer the fucking question!"
En av åttiotalets största idrottsstjärnor var den amerikanske tennisspelaren John McEnroe. I den brittiske journalisten Tim Adams bok om McEnroe blir den ohyfsade advokatsonen som ständigt bråkade med domarna en sinnebild för åttiotalets aggressiva, självupptagna mentalitetet.
Inte minst i England blev McEnroes uppträden omdiskuterade, och visade att de gamla titlarnas England var på väg ut och Thatchers amerikanskinspirerade marknadsekonomiska satsa-på-dig-själv-England kommit för att stanna. Och McEnroe blev också portalfigur för hyperkommersialiseringen av proffsidrotten när han blev Nikes första affischnamn.
Men också på andra områden var McEnroe betydelsefull för sin tid. Tom Hulce, som spelade Mozart i filmen "Amadeus", utgick i sin rolltolkning från McEnroe: "McEnroe resembles Mozart by his attitude. John is young. Talented. Shining. But he cannot be kept silent. He refuses to take account of the rules. People compare themselves to him and try to control him because of his lack of control. That's exactly what happened to Mozart."
Kärnan i boken är ett fantastiskt spännande referat av Wimbledonfinalen 1980 mellan McEnroe och Björn Borg, som Borg vann efter fem set (och ett tie-break i fjärde som McEnroe vann 18-16). Rivaliteten dem emellan och jämförelserna mellan deras olika mentalitet spelar också en viktig roll i boken.
Adams biografiska essä är full av intelligenta iakttagelser och träffsäkra formuleringar som gör "I huvudet på John McEnroe" till något annat än en simpel idrottsmannabiografi.
