Ohörda rop : Historien om Mary Bell

"Ohörda rop" väckte enorm uppståndelse när den kom ut i England förra våren. Hatet mot "barnamördaren" Mary Bell blossade åter upp i skandalpressen och bokens författare, Gitta Sereny, anklagades för att slå mynt av andras olycka. Än bär den brittiska allmänheten händelserna 1967 i färskt minne.

1968 döms den 11-åriga Mary Bell för dråp på två småpojkar, varpå hon tillbringar tolv år i ungdomsvårdsskola och fängelse. Journalisten Gitta Sereny intresserar sig för fallet redan under den rättsliga processen. Där domare, jury och allmänhet ser ett "monster", ser Sereny ett ensamt, traumatiserat barn. Under de trettio år som följer jagas Mary Bell av tabloidpressen; tragedin hålls vid liv, inte minst genom Marys mor, som villigt säljer information till medierna.

Först 1995, när Marys mor gått bort, får Gitta Sereny förtroendet att skriva ner Marys egen historia. Sereny försöker inte förringa sorgen hos de efterlevande. Däremot söker hon en seriös förklaring: hur kunde det hända? Det som hittills skrivits om Mary Bell har präglats av spekulation snarare än fakta. Ingen har känt till vidden av de övergrepp Mary utsattes för under hela sin barndom, bl a sexuellt våld och flera mordförsök. Serenys budskap är att inga barn föds onda; barn som mördar kommer från miljöer där de far illa och berövas sin förmåga att skilja på rätt och fel. Vilket ansvar har samhället för de barn som begår grova brott?

Gitta Sereny medverkar som journalist i bl a New York Times Book Review, Die Zeit, Sunday times och DN. Hon har blivit prisbelönt för sina böcker "Albert Speer och sanningen" och "Into That Darkness", berättelsen om en kommendant i Treblinka.

1968 dömdes Mary Bell, då elva år gammal, för dråp på två småpojkar i Newcastle. Trettio år efteråt går hon med på att samtala med Gitta Sereny om det som hände och om åren i fängelse.