Moderna Staden Tar Form : Arkitektur Och Debatt 1910-1935

Den moderna staden tar form är en efterlängtad fortsättning och fördjupning av den uppmärksammade boken Den moderna stadens födelse. Det är ett stort, rikt illustrerat verk som förklarar samspelet mellan arkitekturdebatt, stadsplanering och samhällsutveckling under 1900-talets första decennier. Gunnar Asplund, Ragnar Östberg, Anders Tengbom och Carl Bergsten är några av våra mest betydelsefulla arkitekter. Eva Eriksson visar hur tidsandan kom till uttryck i deras verk. Vi får läsa om pionjärprojekt inom byggande och stadsplanering. I Stockholm handlar det t. ex. om Stadsbiblioteket vid Sveavägen, Skogskyrkogården och Kungsgatan. Dessutom beskrivs intressanta exempel på tidig modernism i ett brett urval svenska städer.

Eva Eriksson är arkitekturhistoriker och skribent. 1990 gav hon ut boken Den moderna stadens födelse.

(Seelig)

Bli först med att recensera och betygsätt boken Moderna Staden Tar Form : Arkitektur Och Debatt 1910-1935 - du kan vinna 200 kr varje månad i tävlingen "Månadens recension".

Den moderna staden tar form bygger på Eva Erikssons doktorsavhandling som kom ut förra sommaren. Någon torr akademisk arkitekturhistoria är det dock inte frågan om, utan Eva Eriksson visar att hon är mycket kunnig och pedagogisk, men framför allt en skicklig stilist. När man läser hennes beskrivningar av byggnaderna, är det nästan som att läsa poesi. Det finns nu många duktiga arkitekturskribenter, men jag har läst få som har haft samma förmåga som Eva Eriksson att levandegöra och beskriva arkitektur på ett sådant inspirerande och visuellt sätt. Byggnaderna växer fram inför ens inre syn, och på ett mästerligt sätt leder hon läsaren genom rummet som hon skapat med ord, och synliggör på ett pedagogiskt sätt arkitektens intentioner.

De tre första decennierna efter sekelskiftet var en spännande period inom den internationella och svenska arkitekturhistorien. Industrialismen hade fått sitt riktiga genombrott och städerna växte allt snabbare i och med landsortsbefolkningens inflyttande. Det ställde plötsligt helt nya krav på staden för att gestalta och ge uttryck åt den nya tidens uppfinningar, som bilen, elektriciteten och telefonen. I pressen fördes en intensiv debatt om den nya stadsformen och dess arkitektur. Hur skulle den moderna staden se ut? Från perioden 1910-35 har vi kvar en hel del betydelsefulla monumentala byggnader som Stockholm stadshus, Stadsbiblioteket i Stockholm och Götaplatsen i Göteborg. Legender som Asplund, Lewerentz och Uno Åhrén kliver under den här perioden fram på den svenska arkitekturarenan. Det var nu inte bara de stora byggnaderna och stadsplaneringen som man diskuterade, utan minst lika viktigt var bostadsfrågan och dess lösning, vilket Eva Eriksson på många sätt belyser i sin avhandling.

Den moderna staden tar form är tidsmässigt begränsad till en kort period i svensk arkitekturhistoria, men genom tillbakablickar i arkitekturhistorien och internationella utblickar ger Eva Eriksson en mycket bred skildring av den svenska arkitekturen. Perioden 1910-35 lägger också, på många sätt, grunden för hela 1900-talets efterkommande arkitektur. Stockholmsutställningen från år 1930 kan också ses som det definitiva genombrottet för den svenska funktionalismen/modernismen, som inspirerar arkitekter än idag.

Eva Erikssons bok kommer mycket lägligt, eftersom 2001 är Arkitekturåret, och genom sina många kvalitéer och sitt rika bildmaterial har Den moderna staden tar form stora möjligheter att bli ett standardverk inom sitt område.

Ett stort, rikt illustrerat verk som förklarar samspelet mellan arkitekturdebatt, stadsplanering och samhällsutveckling under tiden 1910-1935.