Känslor gräver inga gravar

"Utan att överdriva har jag säkert sett fler än 40 000 döda människor. Ingen av dem dog en naturlig död. Blodiga, lemlästade, ihjälsvultna, drunknade och ruttnande lik hela och i delar. Och sett ännu fler som var på väg att dö. Eller var det 44 000? Dödsöden som var och en hamras in som ett nubb tills spikhuvudena bildar ett svartmatt pansar som de matta blodspåren inte syns emot. Ett pansar som skyddar mot yttre intryck och som samtidigt bevarar och skyddar det normala. Känsligheten som bultar innanför behöver kapseln av ett hårt skal. Vara normal. Känna normalt. Och vilken normal människa kan relatera till tiotusentals lik som samtliga har lämnat ett luktspår och ett ärr på näthinnan?" ur Känslor gräver inga gravar Utrikes- och krigskorrespondenten Vincent Dahlbäck har befunnit sig i många katastrofområden. I boken följer vi honom en stund i några av de värsta. Samtidigt funderar vi med honom över frågan om det är möjligt att behålla sin empati och sin normalitet som journalist och som medmänniska efter dessa erfarenheter. Vi träffar Pascaline som varje år går till kyrkan i Ntarama utanför huvudstaden Kigali i Rwanda för att minnas, söka ro och tröst. Men hon stannar utanför, för inne i kyrkan vilar fortfarande skräcken. Längst bak i den övergivna kyrkan ligger tusentals skallar och benrester uppstaplade. Blodiga klädrester ligger ännu tio år efter folkmordet kringströdda på kyrkgolvet. Här finns Pascalines syster, mor och yngsta dotter som några av benresterna. Det är ett av de öden som kommer oss nära i Vincent Dahlbäcks bok. Vincent Dahlbäck är journalist på Sveriges Radio, och har bland annat varit korrespondent, bosatt i Sydafrika och rest i Afrika under ett tiotal år. Han utkom senast med Med Molly i ett hörn av Afrika (2009), om hans yrkes- och vardagsliv i Sydafrika.