Attentatorn

Sedan han på åttiotalet framträdde som en beskrivningsintensiv prosaist i Claude Simons efterföljd har Leif Eriksson varit förknippad med höga anspråk och viss dragning till det skönskriftliga. Människors ensamhet, kontaktbehov och enorma svårigheter att göra sig förstådda har dock givit också hans mest skönhetstörstande skrift en mörk tyngdkraft. Ulf Eriksson, Göteborgs-Posten

I sin åttonde roman utgår Leif Eriksson från den mytomspunna historien om den svenske anarkist som i Stockholm 1909 försöker mörda den ryska tsaren. I veckor planerar han för attentatet, men när den stora dagen väl kommer blir ingenting som han tänkt sig. I Kungsträdgården lyckas han till slut komma tillräckligt nära vad han tror är tsaren och hans sällskap, men eftersom han inte vet hur tsaren ser ut siktar han på den med flest medaljer. Han avlossar ett dödande skott och skjuter sedan sig själv i tron att han befriat världen från en despot. I själva verket har han träffat en svensk generalmajor.

Vad driver en människa till att döda någon annan med sitt eget liv som insats? Med stor psykologisk trovärdighet skildrar författaren den unge anarkisten Hildings liv veckorna före attentatet. Parallellt får vi följa polisen Harald och hans sökande efter de ryska flyktingar och ungsocialister som misstänks planera ett mord på tsaren, i ett Stockholm som sjuder av sociala spänningar, klasshat och oro.

LEIF ERIKSSON är författare och förlagsredaktör och senast aktuell med romanen Dingo Dingo som han skrivit tillsammans med Bob Hansson och Martin Svensson.

Pressröster om Leif Erikssons senaste egna roman, Columbus, Lind & Co, 2008:

Fantastisk läsning värd årets Augustpris! Mons Kallentoft, Veckans Affärer

Romanen är ömsint, tragisk men samtidigt psykologiskt insiktsfull. Språket är rytmisk och välfunnet [] När ska han få sitt stora genombrott? Thomas Almqvist, Skånska Dagbladet