Gripande uppväxtskildring
Therése Erikssons mycket uppmärksammade debutbok är en både skakande och upplyftande skildring av hur det är att växa upp med en missbrukande och psykiskt sjuk förälder.
Therése växte upp i Enskede, i ett rött hus med vita knutar - en trygg och närmast idyllisk uppväxt. Men när hon gick på mellanstadiet började hon märka att det bråkades allt mer hemma och att hennes mamma kanske inte var som alla andra mammor, även om hon inte förstod varför. En sensommarkväll när Therése var elva år yttrade hennes pappa några ord som fick bitarna att falla på plats och som skulle komma att prägla resten av hennes uppväxt: "Therése, mamma är alkoholist."
Med utgångspunkt i sina dagböcker har Therése Eriksson skrivit en gripande och ärlig bok om sin uppväxt. Det handlar om rädsla och sömnlösa nätter, om depressioner och självmordsförsök, om struliga tonår och alla vägar som leder fel.
Men framförallt är det en bok om att välja rätt väg, om att ta ansvar för sitt eget välbefinnande och om insikten att det är okej att må bra, även om någon annan mår dåligt. Det är också en bok om världens bästa mamma.
Therése Eriksson är 23 år gammal och verksamhetsansvarig för den ideella föreningen Maskrosbarn som finns till för att stödja unga som lever med föräldrar som missbrukar och/eller har en psykisk sjukdom. Syftet med hennes arbete, och med den här boken, är att visa att man kan må bra, trots att man har mått dåligt under sin uppväxt. Therése har fått ett flertal priser för sitt arbete, hon blev till exempel utnämnd till Årets förebild på galan Svenska Hjältar 2008. Hon är bosatt i Stockholm.
