I Patagonien

"I mormors matsal stod ett vitrinskåp och i skåpet fanns en skinnbit. Den var inte stor men tjock och läderaktig med grova hårstrån"

Skinnbiten hade postats till henne av hennes kusin, en sjökapten som lidit skeppsbrott i Magellans sund. Den visade sig komma från mylodonen, en sengångare som fanns för tiotusen år sedan.

Trettio år senare begav sig Chatwin till Patagonien för att leta efter sin förfader och sengångarens grotta Patagonien är de landsflyktigas rike. Ingen - utom ett fåtal indianer - tycks känna sig hemma där. De ändlösa slätterna, de långa floderna och himlen med en enstaka kondor sköter sig utan människor. Städerna är gränsstationer mot intigheten.

I Patagonien samlades folk som var fantasifulla, excentriska eller brottslingar och därför krävde ensamhet och utrymme. De finns kvar. Vitryssar, kroater, hinduer och araber, svenskar och basker - de arbetar i gruvorna, letar efter förhistoriska monster, kartlägger pingvinernas vanor, sköter fallfärdiga hotell eller bevakar förvisade politiker.