Enligt en utbredd uppfattning råder ett tillstånd av "överkriminalisering".
Denna bok behandlar kriminalisering, med tonvikt på förutsättningar för en
restriktiv användning. I en historisk redogörelse beskrivs övergripande
förändringar i fråga om de intressen som beretts straffrättsligt skydd,
tekniker för utformning av straffbud, samt synen på vem brottet som
företeelse riktar sig mot: brottsoffer eller gemenskap? I en bakgrund
diskuteras bland annat om några begränsningar av
kriminaliseringsanvändningen kan sägas följa ur samhällsfördrags- och
demokratiteori, samt redogörs för relationerna mellan några för bokens
frågeställning viktiga aktörer: politikern, experten, befolkningen och
media. En central fråga är hur mycket makt helheten bör ha över delen,
individen.
En första fråga för huvudundersökningen är var i det kriminaliserade området
problemen är lokaliserade. Utifrån en genomgång av doktrinär kritik
formuleras fyra större problemområden: "Intresse", "Skada", "Förstadier" och
"Effektivitet. En andra fråga är hur kriminaliseringsanvändningen bör
begränsas. Vid respektive problemområde granskas en eller flera begränsande
principer, framförda från kritisk doktrin. Problemområden och principer
ställs mot svensk straffrätt och relateras till europakonventionen för
mänskliga rättigheter.
Såväl klassiska som moderna problem behandlas. Klassiska problem är
exempelvis paternalism, uppdelningen privat-offentligt och skyddet för
samhälleliga moralföreställningar. Bland de moderna problemen kan nämnas ett
ökat straffbeläggande av både materiella och formella "förstadier" samt
vissa miljöstraffrättsliga frågor.
