"... som gesällprov i kriminalgenren en ganska uppseendeväckande prestation. Det är en suggestiv historia ... ett flyt i språket som hela tiden driver på."
- Ulf Örnkloo, Svenska Dagbladet
Han kunde omedelbart identifiera kvinnan som låg i badkaret. Hon hette Eva Ringmar och var sedan tre månader hans hustru. Hon låg i en egendomligt förvriden kroppsställning och det mörka håret flöt på vattnet. Huvudet var vänt neråt och eftersom karet var fyllt till brädden med vatten kunde det inte råda några som helst tvivel om att hon var död. Det värsta är att han knappt kommer ihåg någonting av gårdagen. Han minns att de hade ätit en god middag, druckit mycket vin och att de hade älskat. Sedan är det stopp. Vi befinner oss i den grådisiga staden Maardam, någonstans i Europa, och där finns en polisstation och på den stationen en kommissarie som heter Van Veeteren. Det blir han som får ta hand om fallet och att försöka få gymnasielektorn Janek Mattias Mitter att minnas vad som hände. Mördade han sin hustru eller hade det funnits någon annan tillsammans med paret som skulle kunna ha utfört det tragiska dådet? Van Veeteren anar knappast vid sina inledande förhör att ett oväntat ödesdrama kommer att rullas upp inför hans ögon under sökandet efter sanningen... Det grovmaskiga nätet är den första romanen i Van Veeteren-serien. Den belönades med Svenska Deckarakademins debutantpris 1993.